Fattigdom för svenska barn innebär att inte ha råd att följa med på skolutflykten, att ha så trångt hemma att man träffas sina kompisar ute, att inte kunna följa med kompisarna på bio eller vara med i fotbollsklubben. Kort sagt det handlar om att ställas utanför det de flesta ser som självklart. Föräldern, för det handlar ofta om ensamstående föräldrar, avstår oftast mycket för att barnen skall få det så bra som möjligt och många barn tar ett stort ansvar genom att självmant avstå från sådant som kostar pengar.
För Vänsterpartiet är det självklart att alla barn har rätt till en trygg och bra uppväxt. Det är en prioriterad fråga för oss att barn i vårt land inte skall behöva växa upp med bara det alla nödvändigaste.
Vi vet redan idag hur vi problemen ser ut, och vi vet också vad som skulle krävas för att göra något åt dem. Det är dags att sluta förneka att barn i Sverige lever i fattiga familjer och istället se till att avskaffa barnfattigdomen. Det gäller jobb och utbildning så att arbetslösa kan ta de jobb som kommer och övergripande reformer för att återupprätta det sociala skyddsnätet som en återuppbyggd sjukförsäkring och en fungerande A-kassa.
Men även mindre reformer skulle göra stor skillnad för många barn. Istället för Rut-avdrag till privat läxhjälp ska vi utöka skolans resurser till kvalificerad läxhjälp. Låt skolan tillhandahålla datorer till alla när det krävs för undervisningen och ge alla barn möjlighet att äta en bra frukost i skolan. Gör kollektivtrafiken, simhallarna och kulturskolorna gratis för alla barn. Förbjud vräkningar av barnfamiljer. Det skulle inte kosta mycket. Om vi förbättrar för ensamstående, höjer underhållsstödet och erbjuder barnomsorg på obekväma tider kommer vi nog snarare spara pengar på sikt.
Barnfattigdomen är verklig. Med vänsterpartiets politik kan vi minska den drastiskt. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja.
Lars Holmberg (V),
Distriktsordförande
Antalet fattiga barn inte överdrivet
Barnfattigdomen existerar. I Sverige levde 2010 enligt officiell statistik 242 000 barn i fattigdom. Det är ingen överdrift eller påhittad siffra som nästan görs gällande i debatten efter Uppdrag gransknings inslag förra veckan.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.