Men ibland undrar jag varför alla inte är lika glada, varför känner inte alla stolthet över att få bidra till välfärd åt alla?
Varför klagar så många över den dåliga sjukvården, åldringarnas lidande på långvården där de får leva på mikromat och den stressade personalen som aldrig har tid att ge de gamla lite extra tid till samkväm och spel. Man klagar på skolornas förfall med dålig skolmat, stressade lärare som har alldeles för stora klasser så att de inte kan ge varje enskild elev den tid till hjälp och stöd som de behöver. Man klagar över förskolepersonal som går på knäna och stora grupper av barn som försummas på grund av för lite personal.
Varför klagar man över detta samtidigt som man avskyr att betala skatt och i sitt snåla sinne vill behålla allt för sig själv?
Varför känner man istället inte stolthet över att få bidra till välfärd? Ju mer man kan bidra desto bättre och stoltare! Så sluta och gnäll, va stolt, sträck på dig och gläds åt att din skatt kommer till nytta.
Skatt är inget straff, det är ett bidrag till välfärd, demokrati och trygghet åt alla!
J:B:S
Äntligen får jag betala skatt
Det känns så befriande, jag är så himla glad för jag har fått ett jobb och äntligen får jag vara delaktig och betala skatt, en skatt som går till den svenska välfärden, som är till för att minska klyftorna och som hjälper dem som har det sämre, kanske går en liten del av just den lilla skatt jag kan bidra med till något fattigt barn som just nu lever i Sverige, åtminstone går en del till någon som behöver det bättre än jag.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.