Hon pekar på landsbygdens minskade inflytande på grund av att all makten flyttat till Stockholm. Som motmedel föreslår hon återinförande av första kammaren.
Jag håller helt och hållet med henne. Jag menar att avskaffandet av förste kammaren var den största olycka som drabbat Sverige i historisk tid.
Första kammaren valdes av landstingen och mandattiden var åtta år. Själva grundtanken med detta var att skapa stabilitet, att förhindra snabba kastningar i politiken.
Ser man tillbaka på de 40 år som gått sedan reformen genomfördes så har det verkligen skett snabba kastningar. Stora delar av offentlig verksamhet har sålts ut. Hårdast har skolan drabbats. Från att ha haft världens bästa skola har vi fått en skola som inte klarar sina primära uppgifter.
Svenskt jordbruk har till stora delar lagts ner vilket betyder att vi får problem med livsmedelsförsörjningen om det blir orostider i omvärlden.
Samtidigt har vi i stort sett avvecklat vårt militära försvar. Det är som om allt tänkande bland våra politiker har kommit bort.
De direktvalda parlamentarikerna är ofta politiska lättviktare vilket har lett till att partiledningarna fått allt för stor makt. Sverige har förvandlats till en partidiktatur. Riksdagen har av vissa kallats för "knapptryckarkompaniet".
Jag tror att Margareta Andersson har slagit huvudet på spiken. Jag kan inte se någon annan lösning för Sverige än att återinföra första kammaren. Jag tror att länder behöver en "senat".
Paul Östrom, Hultsfred
Åter inför första kammaren
I en artikel i "Färre riksdagsmän från landsbygden" far förra riksdagsledamoten Margareta Andersson från Vetlanda upp i mycket viktig fråga.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.