Förmodligen blir familjen tvungna att sälja huset och kanske rycka upp barnen med rötterna och flytta. Jag skulle inte tro att det räknas som att "ta det lugnt och njuta av livet".
"Arbetsfri inkomst" talar du om... Visst är det så att man inte har ett arbete att gå till varje dag men det innebär inte att man inte har saker att göra. Man måste ju söka jobb! Springa till arbetsförmedlingen och bli förnedrad ideligen och ändå bara få höra att det inte finns några jobb. "Det blir bättre nästa år". Hur många år i rad har det sagts på AF?
"Du måste jaga rätt på jobben själv" Det innebär alltså att man ska ringa runt till företag och upplysa dessa om att det finns arbetslösa människor som vill ha arbete.
Har man dessutom barn så har man dessa springande runt benen hela tiden eftersom man bara får ha barnomsorg 15 timmar i veckan som arbetssökande... Exakt hur det går ihop vet inte jag, man är ju arbetslös på heltid.
Sedan har vi aktivitetsgarantin, som jag är med i nu. Då måste du aktiveras så att du "jobbar" heltid. Det spelar absolut ingen roll vilken aktivitet du gör, du får inte mer ersättning för det.
Jo, du kan få lite för resor fram och tillbaka men det är det enda. Du får ju inget extra för att du måste ha ditt barn i barnomsorgen drygt 40 timmar istället för 15 timmar.
Att vara arbetssökande är en heltidssysselsättning, för dom allra flesta! Det är definitivt ingen dans på rosor och absolut inget man ser fram emot.
Eva, arbetslös ensamstående mamma i Vimmerby
Att söka arbete är en heltidssyssla
Jag är arbetslös... Det är inget man njuter av. De flesta får ganska svårt att klara sig på sin A-kassa. Jag, som är ensamstående mamma, skulle inte klara mig på min A-kassa.Hade jag inte viss sidoinkomst skulle jag förmodligen få gå till Soc och tigga eller flytta hem till mamma. Tänk så på alla som har villa, Volvo, två barn och hund. Mamman jobbar kanske bara deltid och plötsligt blir pappan arbetslös... Vad händer?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.