Insändare: Att vara - eller inte vara...

De "bollar" problemen över till "nån annan" och ser inte den enskilde individens problem, som blir lidande p.g.a. att "statistiken" ska se bra ut - minskad arbetslöshet, färre sjukskrivna, ökade insatser på hjälp till återkomst i arbetslivet (arbetsprövning, aktivitetsersättning m.m.). Men vi som ej får någon form av hjälp hamnar utanför hela systemet, då ingen myndighet känner sitt ansvar, trots alla deras lovord och löften - bara ord men ingen handling. Jag, som långtidssjukskriven, har blivit ett "Moment 22" och blivit grundlurad av försäkringskassan och arbetsförmedlingen. De har båda gett mig avslag till ersättning och hjälp med arbetsprövning, då de saknar pengar! Detta otroliga besked fick jag vid möte med den (FK + AF) den 22/11 -06. Jag har nu haft 0:- i ersättning / hjälp under 8 månaders tid och konsekvenserna är många - vem kan betala sina fasta kostnader (hyra, el, försäkringar, A-kassa, TV-licens, telefon m.m.) om det saknas pengar och hjälp till att få jobb med egen försörjning, så som det varit tidigare, när man var frisk!?
Jag har jobbat med lön sedan jag var 16 år och betalat skatt och alltid gjort rätt för mig. Aldrig haft en enda betalningsanmärkning. Men nu har FK + AF orsakat mig många bekymmer, så som anmärkningar, inkassor, avstängning av telefon, upphörande av försäkringar (bil, villa-hem, gruppförsäkr.) och framför allt sömnproblem och ett så psykiskt illamående, som jag inte unnar någon att utsättas för. Mina fordringsägare, som jag tillskrivit om min orättvisa behandling kan ej förstå att "sånt här" kan förekomma. Men de kan inte hjälpa mig alltför länge, fast jag fått uppskov i väntan på besked och upprättelse. Mitt ärende ligger hos Länsrätten sedan januari -07, men ännu har ej besked kommit, trots flera påminnelser. De "mal" länge.
Jag har blivit kränkt av våra makthavare som "målar upp" en bild av något som inte stämmer.
Oskyldigt dömt fattighjon