Skäms ni för dessa planer eller tycker ni att det är svårt att motivera för svenska folket varför lönsamma företag som skapar arbete och utveckling i Sverige, betalar skatt i Sverige och som dessutom inlevererar delar av sin vinst till statskassan, skall säljas till stora utländska företag?
Aurelius försöker tolka Karl Marx och marxismen, men hamnar omedelbart helt fel. Enligt marxismen är det tvärtom bra att företag är vinstskapande. Det viktiga är hur denna vinst används - om det endast är en enskild ägare som tillgodogör sig denna eller om också de som arbetar i företaget och samhället i övrigt, får del av vinsten. Skandia-skandalen, där ett antal direktörer kunde suga ur företaget hundratals miljoner kronor i bonusar och pensionsavtal, är ett exempel på hur det inte får gå till.
Jag skall med glädje diskutera ägandefrågor med Aurelius - men skulle gärna få denna diskussion om den borgerliga alliansens planer för de nuvarande statliga företagen, avklarad dessförinnan.
Idag äger svenska folket drygt ett femtiotal företag. De mest kända är Vattenfall, SJ, Sveaskog, Vin o Sprit, Systembolaget, Svenska spel, del av Nordea och Telia/Sonera. De statliga företagen har ca 200 000 anställda och betalar utöver de vanliga skatterna och avgifterna, dryga 15 miljarder årligen till statskassan.
Min fråga till Aurelius och andra borgerliga politiker blir därför, är ni fortfarande beredda att genomföra de planer ni hade 1994 - då ni ännu innehade regeringsmakten?
I den planen ingick utförsäljning av 30 statliga företag. Tror Aurelius att konkurrensen på tele-, energi, och bankmarknaderna blir bättre om stora europeiska eller amerikanska företag köper de statliga företagen?
Lennart Beijer, Riksdagsledamot (v)
Hultsfred
Aurelius, vill ni fortfarande sälja statliga företag?
Det är i högsta grad märkligt att det skall vara så svårt för Nils Fredrik Aurelius och andra moderater att erkänna de planer man har för utförsäljning av de statliga företagen Vattenfall, Sveaskog, LKAB och SJ.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.