Kristdemokraternas försök att lägga ut dimridåer genom att kalla det för fastighetsavgift istället för fastighetsskatt hjälper inte. Faktum kvarstår. Det är och förblir en skatt. Regeringens förslag har mött kritik hos Lagrådet som anser att en skatt ska benämnas som skatt och inget annat.
Fastighetsskatten blir kvar. Skillnaden är att den tas ut av kommunerna istället för av staten. Samtidigt utkristalliserar sig tydliga vinnare och förlorare med borgerlighetens nya fastighetskatt. Förändringarna - tillsammans med avskaffandet av förmögenhetsskatten - leder i praktiken till att högavlönade villaägare med stora hus i attraktiva lägen får skattesänkningar i hundratusenkronorsklassen. Samtidigt får många av landets vanliga radhus- och villaägare endast vara med om att finansiera kalaset.
För den som säljer sin bostad med realisationsvinst höjs skatten från 20 till 22 procent av vinsten. Den av otaliga svenskar utnyttjade möjligheten att skjuta upp beskattningen av vinsten försämras också när uppskoven begränsas till att gälla högst 1,6 miljoner kronor. Utöver detta räntebeläggs uppskoven med 0,5 procent av beloppet. Det betyder att alla svenskar med uppskov hädanefter kommer får betala en årlig ränta. För till exempel en familj med ett uppskov på 1 miljon kronor betyder det årligen 5 000 kronor i extra utgifter.
En av de saker som sticker allra mest i ögonen är att mellan 15 000 och 20 000 personer med låga inkomster faktiskt drabbas av höjd fastighetsskatt. Detta eftersom den så kallade begränsningsregeln som infördes av den socialdemokratiska regeringen nu avskaffas. Regeln kom till för att begränsa fastighetsskatten till maximalt 4 procent av hushållsinkomsten och var därmed ett effektivt skydd för hushåll med små inkomster. Nu raseras detta i ett penndrag. Regeringen höjer skatten för de som har det tuffast. Och sänker den för de som redan har gott om pengar.
Utöver dessa uppenbara försämringar finns några som är mindre uppmärksammade. Faktum är att regeringen räknar med att införandet av den nya fastighetsskatten, som alltså tillfaller kommunerna, ger högre intäkter från och med 2009. I klartext betyder det att de boende får betala mer. Denna ökning beror på två saker. För det första att fastighetsskatten kommer att indexeras och därmed skrivas upp i takt med kostnadsutvecklingen. För det andra att taxeringsvärdena som varit frysta beräknas öka igen. Sammantaget får, enligt regeringen, de boende betala 1,3 miljarder kronor extra 2009 och 1,8 miljarder kronor 2010.
Den som trodde på borgerlighetens löften om sänkt fastighetskatt under de kommande åren har anledning att känna sig grundlurad. Visst har skatten förändrats men enbart genom att nya orättvisor uppstått när slott och koja ska beskattas lika. Och osäkerheten kring framtida fastighetsskatt består trots tal om att förutsägbarheten skulle öka. Även Lagrådet har kritiserat förslaget eftersom regeringen försöker att dölja förslagets verkliga effekt och syfte. Det sätt som regeringen har hanterat fastighetsskatten med inte mindre än fem förslag på ett år och kvarstående frågetecken kring vad som gäller är oansvarigt och dessutom respektlöst gentemot svenska folket.

Krister Örnfjäder
Lena Hallengren
Riksdagsledamöter(s)