De statliga företagen, inklusive Apoteksbolaget, är faktiskt svenska folkets egendom, som skapar sysselsättning i Sverige, inte hotar med att flytta utomlands och som inbetalar delar av sin årliga vinst till statskassan.
Det handlar om i genomsnitt 20 miljarder kronor varje år. Gudrun Brunegård menar att det är problemfritt att sälja Vin o Sprit. Hon menar att en försäljning av Vin o Sprit skulle minska statsskulden och därmed ränteutgifterna drastiskt.
Gudrun Brunegård glömmer dock att denna försäljning bara kan ske en gång. Räknar man plus och minus av en försäljning för ett antal år i framtiden blir det ändå en dålig affär för det svenska folkhushållet.
Mats Odell har sagt att högstbetalande intressent får köpa. Intresserade köpare är de stora internationella spritbolagen bl a Bacardi. Blir Bacardi köpare kan vi i Sverige se oss blåsta inte bara på de årliga vinsterna utan också på skatter av olika slag, som företaget idag betalar.
Företagsledning och forskning blir knappast kvar i Sverige utan placeras i Skatteparadiset Bahamas, där Bacardi har sitt huvudkontor.
Brunegård borde också intressera sig för de alkoholpolitiska konsekvenserna. Idag kan inte Vin o Sprit använda alltför utmanande marknadsföring. Då blir det omedelbart en fråga för riksdag och regering.
Men tror Gudrun Brunegård att ett företag som Bacardi bryr sig om vad vi tycker i Sverige? Sannolikt kommer det att handla om mördande reklam för Absolut Vodka med flera spritsorter.
Brunegård är så vitt jag förstår beredd att sälja både politiska principer och långsiktig svensk välfärd för en engångssumma.

Lennart Beijer
Vänsterpartiet