Det hon beskriver från Sverige under 50-60-tal är precis vad vi bevittnar i dag. Vi har konventioner som undertecknats och som ska hjälpa oss att aldrig hamna där igen, konventioner som ska underlätta för oss att fatta riktiga beslut som omfattar alla människors lika rätt.
Ändå hör jag människor runt omkring mig uttala samma rasistiska synsätt på vilket hon beskriver präglat så hårt hennes uppväxt och liv. Vi har i media kunnat bevittnat under förra veckan hur en ung engagerad politiker upplever sig påhoppad och utpekad, för att han gör just det vi alla borde göra och stå upp för, nämligen se andra medmänniskor som viktiga och i behov av vårt stöd och vår röst, vi som uppfostrats i demokrati och därmed lär oss vikten av det fria ordet.
Att då förstå att det fortfarande finns politiker som vi demokratiskt valt som våra representanter under 2000-talet som inte arbetar med mänskliga rättigheter, konventioner och sakfrågor på ett mer seriöst sätt än att utpeka andra unga kämpar, känns både skrämmande och förödande.
Erène Öberg, Hultsfred
Både skrämmande och förödande
Efter att ha lyssnat på ett fantastiskt radioprogram med Rosa Taikon, där hon berättade om sin och systern Katarinas kamp för människor i utsatthet under hela sitt liv, känner jag att nu är det viktigare än någonsin att fortsätta dessa starka människors kamp.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.