Förutom hans världsliga straff, som väntar präst, berövas han också av domkapitlet sin rätt att utöva prästämbetet.

Så hör jag på nyheterna hur präst på Gotland, som begått otukt mot ungdomar och blivit bestraffad för detta och avstängts från sitt arbete i kyrkan och efter en tid av domkaptlitet beviljats, att åter få utöva sitt prästämbete.

Detta verkar väl horribelt och ställer osökt frågan om förskingring är värre än våldtäkt och otukt med barn?

Jag undrar mycket vad ni är för ena som sitter i domkapitlen. Samhället verkar ruttet och inte minst kyrkan. Och så sitter ni kyrkans män och kvinnor storögt och undrar varför så många begär utträde ur svenska kyrkan.

Ni i domkapitlen, och ärkebiskopen om han har något att säga till om, skärp er. Låter ni den nu beskrivna prästen åter få kliva upp i predikstolen ska verkligen vår "gamle" förskingrande präst efter avtjänat straff också återfå sitt tillstånd att utöva prästämbetet.

Han kan ju bli en jättefin fängelsepräst i framtiden, för han har ju fått verklig "inside information" - det måste ju vara en merit. Om han nu får fängelsestraff vill säga. Jag tycker han kan få fotboja och samhällstjänst i kyrkan i stället.

Jag hävdar bestämt att förskingring är en bagatell i jämfört med att förgripa sig på unga flickor och pojkar särskilt när det gäller präster och andra inom kyrkan.

Sten Nachtweij