Insändare: Barn behöver omvårdnad

Det är en bekräftad sanning att barn mår bäst i små sammanhang. Ju mindre de är - desto färre personer bör de knyta an till för att uppleva ro och trygghet i tillvaron.

Barngrupperna i våra förskolor är för stora. Barnen får fler personer omkring sig än vad de är mogna att hantera. Det påverkar deras utveckling. Och orken tryter hos personalen. För föräldrar uppstår oro - klarar personalen att upprätthålla trygghet och säkerhet? Är barnen under uppsikt, eller kan en ettåring utan tillsyn skada sig själv eller andra?

Den största föräldraundersökningen någonsin Föräldrars val och inställning till förskola och fritidshem blev nyligen presenterad av Skolverket. Undersökningen omfattar ett urval av 227 000 barn i åldern 1-12 år. Den visar att svenska föräldrar är nöjda med förskolan. Men de är missnöjda med storleken på barngrupperna.

Vi har mycket professionella och duktiga pedagoger inom förskolan. Det finns all anledning för oss att vara stolta över alla de som tar hand om våra barn.

För en förälder är barnet det viktigaste. De tycker att personalen är professionella, välutbildade och de har ett genuint förtroende för att förskolans pedagoger gör ett bra jobb. Men hur lätt är det att hålla koll på 21 barn samtidigt, när många av dessa 21 tillhör de lägre åldrarna? Förskolepedagoger är människor liksom alla vi andra.

Verksamheten i förskolan ska utgå från dels att stimulera barnets utveckling och lärande - och dels erbjuda barnen trygg omsorg.

För mig har det alltid varit viktigt att betona att förskolan inte är en skola för de minsta. Det är därför glädjande att de förändringar alliansregeringen gjort av förskolan har skett med respekt för förskolans egenart och oförändrade uppdrag där lärande, omsorg och trygghet bildar en helhet. Men för mig personligen är just trygghet och omsorg alltjämt två grundfundament för verksamheten med små barn.

I den svenska förskolan var förra året antalet barn per grupp 16,9 barn. Hela 5 124 barngrupper hade 21 barn eller fler. Det är en utveckling som måste vändas. Omsorg och tryggheten måste åter sättas i centrum.

Kristdemokraterna föreslår nu en modell som går ut på att stat och kommuner tillsammans skjuter till pengar som öronmärks för minskade barngrupper. Att maxtaxan justeras upp med hundra kronor för första barnet, 67 kronor för andra barnet och 33 kronor för tredje barnet. Det skulle tillsammans innebära 1,4 miljarder kronor som kan gå direkt till att minska barngruppernas storlek. Jag tycker det är ett bra förslag.

De yngre barnen mår bäst av mindre gemenskaper. Det visar såväl erfarenhet som forskning. Därför måste första prioritet just nu vara att minska barngruppernas storlek. Stora barngrupper, med den påfrestning det innebär för både barn och personal, hotar dessutom den goda kvaliteten som finns inom svensk förskola.

Det är dags att vända utvecklingen och prioritera små barngrupper i förskolan.

Yvonne Andersson