Att barn och unga mår allt sämre framgår med brutal tydlighet av en rapport som den statliga myndigheten Barnombudsmannen presenterade för ett tag sedan. Enligt den känner sig 28 procent av flickorna och 11 procent av pojkarna i åldersintervallet 16-18 ofta nedstämda, har försäljningen av antidepressiva medel till ungdomar fördubblats på tre år och har antalet konsultationer till Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) fördubblats på tio år.
Rapporten är både välkommen och frustrerande läsning. Välkommen eftersom den sätter fokus på ett alarmerande psykosocialt problem som redan förblivit olöst alltför länge. Frustrerande eftersom författarna, i god socialdemokratisk stil, kommer fram till att det behövs mer lagstiftning och mer resurser till staten, landstingen och kommunerna för att problemet ska kunna lösas - när det istället är föräldrarna som behöver mer resurser för att bättre kunna ta hand om sina barn - som ett försvarsbygge mot de anfäktelser som alla barn drabbas av under puberteten, i större eller mindre utsträckning.
Men sådana slutsatser förefaller socialdemokratiska politiker och ämbetspersoner - som BO - vara oförmögna att dra, hur uppenbara de än må vara för alla andra.
Nästa år är det val. Då måste vi medborgare se till att den politik som styr föräldrarnas möjligheter att ta hand om sina barn får den uppmärksamhet den förtjänar, oavsett om såväl regeringskoalitionen som den borgerliga oppositionen - av sina olika valtaktiska skäl - kommer att försöka begrava den.
Bo C Pettersson
Föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid
Barn och unga mår allt sämre
Om drygt ett år är det val. Då måste vi medborgare se till att den politik som styr hur Sveriges föräldrar kan ta hand om sina barn får den uppmärksamhet den förtjäner.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.