Denna gång som min postlåda försvann så hade den dock inte tagit sig så långt. Jag hittade den ett stenkast ifrån min bostad. Här hade uppenbart det roliga med att stjäla min postlåda avstannat helt och hållet för min gode postlådetjuv. Kanske blev postlådan, med tillhörande upphängning, för tung att bära? Eller, vem vet, kanske kom postlådetjuven på bättre tankar och ångrade sig? I vilket fall som helst, så blev slutresultatet av postlådeäventyret att jag inte fick min tidning på lördagsmorgonen, något som jag brukar se fram emot.
Vad det gäller postlådan i övrigt så står den nu på plats igen så man kan ju säga att ordningen är återställd. Hur länge den får stå kvar denna gång återstår dock att se. Det får framtiden utvisa. Det beror väl lite på om det återigen finns någon som gör nya nattliga utflykter i sin jakt efter postlådor.
Avslutningsvis så hoppas jag, nu när julen är över, att den aktuelle postlådetjuven tog tillfället i akt och önskade sig en egen postlåda utav tomten. Kanske kan jag i så fall få behålla min låda i fortsättningen?
Dagny Humöhr
Bäste postlådetjuv
Detta inlägg är riktat till den som, en fredagsnatt före jul, roade sig med att stjäla min postlåda på Ulrikagatan i Kisa. Tyvärr är det inte första gången, och förmodligen inte heller sista, som någon roar sig på detta sätt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.