Tillsammans kunde vi ha arbetat fram en tidsplan som håller, vi kunde hjälpts åt med att informera våra boende så att deras flytt ska bli så positiv som möjligt. Är det inte så vi ska arbeta? Är inte det kasam? Kommunen pratar ju så mycket om kasam - känsla av sammanhang. Ska vi då inte hjälpas åt för att det ska bli hanterbart och begripligt för våra boende?
Vår socialchef AnnGret Sillen sade i media att beslutet att flytta hade vuxit fram hos våra boende, vid det tillfället visste de inte ens om att de skulle flytta. Hur har då beslutet kunnat växa fram?
Per-Inge Pettersson säger i tidningen att våra boende vill flytta, gode män säger att de ställdes inför fullbordat faktum och inte hade något val.
Per-Inge säger också att om en boende inte vill flytta så ska det inte bli någon nedläggning. Vi har en boende som absolut inte vill. Han är ledsen och nedstämd, säger varje dag att han inte vill flytta.
Vi har sagt till honom att han är tvungen att flytta. Ska vi säga att han självklart får bo kvar om han vill?
Enligt kommunens tidsplan ska vi snart börja introducera de som bor på Gnejsen till deras nya boende men vi har inte fått någon information om hur flytten ska gå till. Är det upp till personalen att lösa detta?
Hela omsorgen har träffats två heldagar för att diskutera framtiden. För oss har detta helt tappat sin mening. Varför ska vi sitta med på sådana dagar när ni så tydligt har visat oss att det är ni som bestämmer hur framtiden ska se ut?
Personalen på Gnejsen/Opalen
Bättre att skynda långsamt
Nu ska Gnejsen stängas. Vårt arbetsställe där vi har arbetat, skrattat och trivts tillsammans, både arbetskamrater och våra boende.Vi förstår beslutet. Självklart kan vi ju inte ha så många gruppbostäder i Hultsfreds kommun när flera platser står tomma. Men det vi inte förstår är hur nedläggningen ska gå till. Varför är det så bråttom? Varför har vi inte fått vara med i planeringen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.