Det är naturligtvis fel. Den medicinska yrkeskåren är inte ett likriktat kollektiv utan en mångfald av individer. Av samma anledning har det aldrig varit aktuellt med en åldersgräns från Socialstyrelsen, som ger legitimation till läkare och sjukgymnaster att praktisera sina yrken.
Varje sådan utövare granskas för sin skicklighet i yrket, inte för sin ålder. Den insikten är av stor vikt i införandet av nationella och öppna kvalitetsregister för hela sjukvården som Alliansen kommer att införa.
Ett borttagande av åldersgränsen kan vidare öka kontinuiteten mellan vårdgivaren och patienten, genom att patienten inte behöver bryta en långvarig läkar- eller sjukgymnastkontakt. Under perioden från mitten av 1970-talet till 1994 fanns inte några åldersgränser, och det har inte framkommit något som tyder på att avsaknaden av en åldersgräns i sig påverkade vare sig vårdkvalitet eller patientsäkerhet. Därför är det naturligt att ta bort lagen, men lika märkligt att vänsteroppositionen motsätter sig detta.
En av svensk sjukvårds stora utmaningar i framtiden är att överhuvudtaget klara personalförsörjningen. Som ett led för uppnå detta inom ramen för den gemensamt finansierade sjukvården är bland annat att låta privatpraktiserande läkare och sjukvårdare utöva sin profession så länge de vill och är skickliga nog. Nu avskaffar vi åldersdiskrimineringen inom sjukvården till förmån för valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet.
Jan R Andersson (m)
ledamot socialutskottet
Bättre patientsäkerhet
Alliansregeringen föreslår nu att åldersdiskrimineringen av läkare och sjukgymnaster ska upphöra. 1994 infördes en regel på 65 år. Denna har sedan dess höjts i olika steg. Nu avskaffas åldergränsen helt. Det är bra.För det första därför att åldersgränsen bygger på ett antagande att man vid en viss ålder plötsligt blir "farlig" för sina patienter.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.