Då jag i många år jobbat med fotbollsverksamhet på olika nivåer kan jag gott förstå den frustration som ledarna i SBK känner. Det problem som artikeln beskriver blir tyvärr mer och mer vanligt i föreningarna.
Dels har intresset för fotboll avtagit, men framför allt är det ansvarskänslan att ställa upp för föreningen som urholkats. Mycket konkurrerar rent tidsmässigt och då får föreningskänslan stryka på foten.
Då fotbollsverksamheten har den struktur som den har och som bygger på ideell grund och frivilligt deltagande har dagens egoistiska tänkande tagit över, där det för dagen "roliga" går först. Att sedan de som har tagit på sig olika ledaruppgifter och känner ansvar, blir lidande, finns ingen känsla för.
Jag ser det som ett oroande samhällstecken när breddföreningar måste lägga ner sin verksamhet. Inte bara sportsligt, utan även ur samhällets synpunkt. Att delta i gemenskap i en förening är fortfarande värdefullt och måste värnas.
Bröderna Jacobsson, Fredrik Olsson, Martin Johansson m.fl. gör stora insatser i det tysta och borde få det gensvar de är värda för att hålla Slätmons BK igång.
Alve Gustafsson,
Kisa
Beklaglig framtid för Slätmons BK
Som allmänt fotbollsintresserad tog jag del av artikeln om Slätmons BK. Mycket beklagligt när intresset sviker så att hela verksamheten måste ifrågasättas.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.