Det är svårt att missa den polarisering och distansering som har skapats i kommunen i svallvågorna efter hanteringen av frågan. I en liten kommun synes det vara av särskild vikt att visa varandra respekt genom bilaterala sakliga diskussioner. Ett extra tungt ansvar vilar naturligtvis på politiker som skall föregå med gott exempel. Att som i detta fall tidigt i processen hänvisa till data som vederbörande politiker uppenbarligen saknade kompetens att värdera skapar inte förtroende. Ett initialt agerande av denna karaktär begränsade följaktligen tidigt möjligheterna till en fortsatt konstruktiv debatt och skapade dessutom djupa sår som kommer ta lång tid att läka. Den verkliga storheten med kommunikation ligger inte enbart i att säga rätt sak vid rätt tillfälle, utan även att lämna fel sak osagd under svaghetens påträngande ögonblick. Om man anser sig besitta vassa argument är det synnerligen viktigt att dessa presenteras på ett förtroendeingivande och klokt sätt. Naturligtvis kan det ibland finnas goda rationella skäl att lägga ned skolor. I detta fall visade sig dock den valda strategin vara långt ifrån optimal. Den underskattning och misskreditering som landsbygdens invånare upplevt kan knappast anses rättvis och tyder på bristande insikt från beslutsfattare. Skolorna i Vimmerby kommun har bevisligen problem vilket visade sig genom en föga smickrande 97:e plats på 2014 års ranking över bästa skolkommuner enligt lärarförbundet. Det finns således större problem att fokusera på. Att man kan lösa skolans problem samt ekonomin i Vimmerby kommun genom att lägga ned småskolor förefaller således aningen naivt och överoptimistiskt. Satsa istället på att lyfta dessa skolor.
Även om frågan kring tolkning av statistik belysts vid flera tidigare tillfällen bör ytterligare ljus kastas över denna. Innan man påstod att småskolornas elever presterade sämre borde man tagit sig en ordentlig funderare över vilka mått som kan anses adekvata och om dessa i så fall är representativa i ett vidare perspektiv. Handlar det om framtida betyg? Behov av hjälpinsatser? Högre akademiska studier? Jag låter det vara osagt. Eftersom ledande kommunpolitiker med all tydlighet dömde ut småskolorna och gav uttryck för nedlåtande värderingar får vi väl utgå från att de redan tidigt satt inne med sanningen, eller?
Vid det här laget förutsätter jag att de flesta förstår att eventuella sämre prestationer av elever från mindre skolor inte nödvändigtvis kan skyllas på den "lilla skolan". Jag finner det något anmärkningsvärt att en liten landsbygdsskola som varit första utbildningsinstans för blivande civilingenjörer, jurister, läkare och poliser etc. skall anses vara mindervärdig, vilket i debatten antytts. Hos tidigare elever finns idag även betydande akademiska meriter utöver grundutbildning som når ända till professorsnivå. Vi skall tydligen känna oss glada över att vi kommit in i den akademiska världen trots att vi tvingats gå i en liten byskola. Ofta är man synnerligen snabb med att påvisa problemen när dessa talar till ens fördel, men gör man detta är man även skyldig att undersöka skalans andra ände. Det skulle således varit önskvärt om lokala politiker åtminstone kunde visat oss alla respekt genom att sätta sig in i problemen och argumentera på en nivå värdig våra landsbygdsskolor och dess elever. Jag hoppas vi nu alla strävar efter att landsbygden skall vara en viktig inkluderad del av kommunen och också bidrar till att skapa goda förutsättningar för detta.
Marcus Johansson, specialistläkare och f.d. elev på Djursdala skola
Betraktelse av diskussionerna angående skolnedläggningar
Då jag inte längre är bosatt i den vackra Djursdalabygden, men däremot regelbundet besöker trakten har jag följt diskussionerna och besluten kring skolnedläggningarna med viss distans och detaljer kan ha gått mig förbi. Jag tillåter mig dock att inträda i diskussionen med en betraktares ögon.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.