Hänvisande till vad lagen föreskriver, vad ingångna avtal ger vid handen och hur få olyckor som inträffar, kommer de att anse sig ha fullgjort sina skyldigheter och därefter släntra ner från talarstolen.
Bakgrunden till interpellationerna är annars väl så allvarlig. Kommunens underlåtenhet att ställa krav på de företag som upphandlat den kommunala skolskjutsverksamheten har resulterat i en allvarlig incident - typiskt nog i ett av de fordon som saknar bälten för våra barn. Under en färd mellan Vimmerby och Södra Vi bestämde sig en busschaufför för att skapa ordning i bussen, full med stimmande mellanstadiebarn, genom en hastig inbromsning. Flera barn ramlade i bussen och slog sig, tursamt nog utan allvarligare skador. Såväl stimmet i bussen som konsekvenserna av förarens inbromsning orsakades av att barnen saknade säkerhetsbälten.
De hade dessutom inte bibringats den självklara vanan att alltid sitta fastspänd i trafiken. Från andra delar av landet har gräsliga händelser inträffat som borde väcka politikernas intresse.
En berusad bussförare i Norrland stoppas när han kör barn till skolan.
En bussförare i Malmö blir akut sjuk i stadstrafik och kolliderar med en byggnad. Ett flertal passagerare skadas.
Samtidigt noterar vi att Östgötatrafiken begåvats med nya bussar - naturligtvis utrustad med säkerhetsbälten på alla passagerarplatser. Det är besynnerligt och upprörande att Vimmerby kommun fortfarande ser det som helt i sin ordning att barn färdas på våra vägar med sämre säkerhet än vad vi vuxna för egen del anser vara en självklar säkerhetsnivå. Ingen förälder skulle låta sina barn åka i den egna bilen utan att vara fastspända. I kommunens skolskjutsar accepteras däremot ett säkerhetstänkande som för trafiken i övrigt övergavs på femtio- eller sextiotalet.
Det ter sig än mer besynnerligt att de ledamöter som berömmer sig om en humanistisk grundsyn och utger sig för att särskilt värna om barn och familj, konsekvent motarbetar varje försök till förbättringar av barnens trafiksäkerhet. Det är bekvämt och enkelt att hävda sina åsikter på ett principiellt plan. Det som emellertid räknas är vad som verkligen uträttas. Jag hoppas därför att principer och tankar omsätts i handling och krav bland många fullmäktigekamrater.
Låt oss slipa en framtida situation, där några av oss tvingas säga: "Vad var det vi sa!"
Jag uppmanar slutligen alla enskilda föräldrar vars barn färdas i kommunala skolskjutsar att agera. Finn er inte längre i denna nonchalans mot era barns säkerhet. Jag föreslår vidare föräldraföreningar i kommunen att omedelbart sätta press på makthavarna. Skriv, maila, faxa eller ring till kommunalrådet eller Samhällsbyggnadsnämndens ordförande och kräv säkerhetsbälten för alla barn i kommunens skolskjutsverksamhet. Självklart ska våra barn ha tillgång till samma säkerhet som andra kommuner erbjuder de barn som åker skolskjuts där. Finn er inte i undanflykter. Om vi medborgarna ställer krav, måste politikerna och transportörerna lyssna! Kravet måste vara att alla barn ska ha tillgång till säkerhetsbälte i bussarna innan en olycka inträffar! Alltså; bilbälten till alla barn!
Jan Östling
Vänsterpartiet
Bilbälten till alla skolbarn
Under nästa fullmäktigemöte kommer en lika beklagansvärd som förutsägbar liturgi att spelas upp, denna gång från ordförandena i Samhällsbyggnadsnämnd och Barn-och ungdomsnämnd. Pliktskyldigast kommer de att besvara mina interpellationer om barnens säkerhet i skolskjutsarna.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.