Däremot spelar trovärdigheten hos föreningslivet stor roll, främst idrottsrörelsen. Jag tänker då på avslöjanden om trasslig ekonomi hos föreningarna, svarta löner, doping, utslagningen i ungdomslagen, olika våldstendenser. Den enskilde lottköparen som inte är idrottsintresserad lägger nog pengarna till Svenska spel eller kanske rent av till något spel med skumma ändamål, om inte idrottsrörelsen kommer tillrätta med dessa problem.
Att breddföreningar alltid haft problem att få ekonomin stabil har jag erfarenhet av. Jag har deltagit i till exempel utdelning av telefonkataloger, städning av vägrenar, flyttverksamhet och givetvis försäljning av traditionella lotterier. Allt detta har, ställt frivillig tid mot inkomst, endast givit "kaffepengar". Som jag uppfattat uppläggningen med BingoLotto ger detta bra intäkter till en måttlig arbetsinsats. Men tycker Magnus Eriksson och Ulf Meier att det är bättre att kränga frallor så OK.
Alve Gustafsson, Kisa
BingoLotto, antingen eller
Läste med intresse artikeln i Kinda-Posten 3 februari om den kritiska bild som representaner för Vimmerbyidrotten målat upp om BingoLotto. Inledningsvis vill jag säga att enbart kritisera programmet "BingoLotto" och dess programledare är väl snävt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.