Orättvisorna breder ut sig och vi i vänstern måste åtminstone ha makten att styra över vår egen politik!
Varje vecka matas vi från A-ekonomi om företag som flyttar utomlands. Sällan nämns något om familjerna som drabbas av arbetslöshet. Oftast nöjer sig programledaren med att konstatera hur mycket företaget sparar på flytten.
Regeringen har svårt att hålla 1-procentsmålet i bistånd. Men tsunamikatastrofen visar att svenskarna gärna bidrar ekonomiskt till drabbade. Varje dag dör tusentals människor av svält runtom i världen. Det kan vi förhindra!
Vart har frågan om sextimmars arbetsdag försvunnit? Hur kommer det sig att Sydkrafts aktieägare kan smörja kråset samtidigt som halva Småland är strömlöst? Det är dags att ställa krav som beskär kapitalets makt.
Den fackliga kampen i Vaxholm handlade om att hävda befintliga avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare i Sverige. Ändå skriver Dagens Nyheter om fackets kamp att: "I Sverige lönar det sig med att hota, trakassera och skräna". Ledarsticket hade rubriken "Mobben segrade".
Den gångna veckan upplevde en kvinna att hon utsattes för våldtäkt av tre män. Hon anmälde det hela och då männen hämtades till förhör så menar Leif Silbersky att det är en rättsskandal. Observera att jag inte kommenterar faktum att tre män samtidigt hade sex med en kvinna. När det gäller kärlek har en pingstpastor från Öland fått moralisera tillräckligt!
Som tur är finns det andra präster som bättre kan värdera kärlek. Vår politik är kärleksfull och värnar om alla människor. Om detta måste vi berätt.
Tomas Jonsson, v
Borgarna sätter dagordningen
Borgerliga Svenska Dagbladet basunerar stort att vänsterpartiet backar i senaste väljarbarometern till 5,7 procent. Det är vår lägsta siffra sedan oktober 1994.Väljarna försvinner dels till socialdemokraterna och dels till soffan. Men är det underligt när det borgerliga etablissemanget får sätta dagordningen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.