Försvarsministern har hoppat av i protest. Det är dags att Maud Olofsson ryter till - det nästa största regeringspartiet har mycket mera makt än de själva tycks förstå. Inget är genomförbart utan dess medverkan.
Några exempel på hur man verkligen kan få vissa väljargrupper riktigt rosenrasande. Fastighetsskatten ska bort. Men det är väl ingen skattesänkning, om den ska betalas på ett annat ställe. Den som betalat fastighetsskatten kanske åker på höjd reavinstskatt när han säljer av. Och ingen fattar rättvisan i en kommun för de som inte har minsta nytta av reformen.
Vi har dragit ner försvarets budget med en massa miljarder i 25-30 år eller mer. Nu är det meningen att vi ska hjälpa till att stoppa bråk i Mellersta Östern eller Afrika. Men verkligt effektivt är att försätt 1,5-2 miljoner väljare (pensionärerna) i krigstillstånd. Bakgrunden är 10-12 år tillbaka. Sveriges ekonomi var på väg mot en katastrof, orealistiska lönepåslag, minusbalans i utrikeshandeln, tillsammansinflation, mer arbetslöshet och en skrämmande ökning av statsskulden. Det som räddade landet och satte ekonomin på fötter var en överenskommelse över blockgränsen av en kvartett - Ingvar Karlsson, statsminister, Göran Persson, finansminister Olof Johansson och en ekonom inom centern. De lade fram ett krispaket, som godkändes i riks genom centerns medverkan, vänstern och miljöpartiet var ju helt emot åtstramningen. Det rörde sig om rimliga lönepåslag, frysta barnbidrag utom för flerbarnsfamiljer, A-kassan sänktes till 75 procent samt att pensionärernas index till tilläggs till största delen hölls inne (och de har inte fått detta tillbaka). Det klagades överallt, men ekonomin kom så vackert. Centern och särskilt Olof Johansson fick förstås mycket skäll för inte ha respekterat de feliga blockgränserna. Det var så pass att Olof avgick som partiledare. Men det måste nämnas att han fick total upprättelse vid centerstämman i Kalmar nyligen: partiets högsta utmärkelse och ovationer i fem minuter. Nu vill pensionärerna få tillbaka denna eftersläpning. Svaret från finansministern löd: det är många pensionärer som har det riktigt bra. Helt rätt men vad hjälper det de som lever på marginalen. Dessutom de som har hög ATP förlorar ju ändå mer i kronor eftersom allt ska räknas i procent. En sak begriper vi allesammans. Sverige går ju så kollosalt bra just nu, det flödar av mjölk, honung och pengar. Blir det ingen rättelse hur kan vi glömma allihop vid den kommande lågkonjunktur. Då löses problemet efter år genom naturlig avgång.
Regeringen har två år på sig. Det tredje, alltså valåret, är det för sent. För egen del finner jag ingen anledning alls att rösta år 2010. Om inget hänt tills dess. Varken den förra eller vår nuvarande regering intresserar sig för mig.
Tage Jonsson, Västervik
Centerpartist - än så länge
Byt ut finansministern
Finansministern arbetar effektivt fram ett katastrofval för den nuvarande regeringen år 2010. Exempel nedan. Det saknas både partipolitiskt och rättevisetänkande på alltför många punkter. Givetvis är hela regeringen kollektiv ansvarig för alla beslut även om var och en svarar för utformningen inom sitt fögderi.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.