Egentligen är saken klar. Såväl Maud Olofsson som hennes centerpartistiska undersåtar i länet talar nu med mycket små bokstäver om sitt hårt kritiserade förslag. I stället väljer man att kasta sig över sina kritiker i en närmast patetisk desperation. Krister Torenfält ber oss till exempel att minnas hans insatser på Silverdalens pappersbruk. Skulle detta alltså vara ett exempel på framgångsrik centerpolitik när ett pappersbruk läggs ner med massarbetslöshet och en hel orts utarmning som resultat?
Sanningen är denna: svenskt näringsliv präglas av girighet och kortsiktighet. Samtidigt som vanligt folk tvingas ut i arbetslöshet, skor sig direktörerna med fantasilöner, bonusar och häpnadsväckande pensionsavtal. Gräddan av svenskt näringsliv har helt tappat kontakten med den verklighet som flertalet människor delar. Den som redan har, ska ha mer.
Ett ännu allvarligare hot mot jobben är emellertid den kortsiktiga kvartalsekonomi som verkar helt förhärskande i företagsvärlden. Hellre än att satsa på de långsiktiga investeringar som bäddar för jobb och välstånd, genomför man gigantiska utdelningar till aktieägarna. På så vis ser storföretagen till att Sverige har en så pass hög arbetslöshet att arbetstagarna tvingas konkurrera om jobben till försämrade vilkor. Som ett brev på posten kommer så politiska förslag i stil med det olofssonska som just innebär att arbetstagarna ska sälja sig billigare. I dag är det de unga vuxna. I morgon kan det gälla de äldre.
Den svenska arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet, är vårt största samhällsproblem. Det ska med all kraft bekämpas. Vi ska dock inte glömma att arbetslösheten sjunker oavsett hur man räknar. Också antalet lediga jobb är nu fler än för ett år sedan. Sverige står sig relativt väl, jämfört med flertalet andra jämförbara länder. Med detta kan vi dock inte låta oss nöjas. Särskilt bör vi tänka på de unga långtidsarbetslösa som har en värre situation en någon annan grupp på arbetsmarknaden. Vi vänsterpartister är därför stolta över att vi lyckats genomföra reformen med 1000 plusjobb för unga långtidsarbetslösa. Det känns i sammanhanget futtigt och hånfullt när Peter Fjällgård talar om "riktiga" och "konstruerade jobb". Om den marknad som de borgerliga i alla andra sammanhang skriker sig hesa för att hylla, här så kapitalt misslyckats med sin uppgift att ge unga människor en plats i arbetslivet, ja då borde det väl vara en gudarna behagfull gärning om samhället griper in och ser till att utanförskapet bryts och de unga får " en fot i arbetslivet hellre än två utanför".
Jag delar för övrigt helt uppfattningen att ingen ansträngning är för liten för att underlätta för småföretagande och entreprenörskap.
Jan Östling
Vänsterpartiet
Centerpartisterna slingrar sig
Under en tid har jag varit indragen i en mycket märklig debatt med Krister Torenfält. Det hela tog sin början då Karl-Axel Centerstig tillsammans med andra regionala centerföreträdare ställde sig bakom Maud Olofsson befängda idé att unga vuxna skulle särbehandlas på arbetsmarknaden och fråntas det anställningsskydd som arbetare under hård facklig och politisk kamp lyckats tillkämpa sig. Jag har inget emot att debattera saken med Torenfält även om man kan undra varför Centerstig väljer att ligga lågt i ett meningsutbyte som han själv initierat.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.