Insändare: Citadellen en oas eller ett projekt i egen vinning?

Citadellenledarna Kerstin Merkel och Gertrud Sjödin samt ett fåtal Vimmerbykvinnor vill gärna få igång Citadellens verksamhet igen. "Viktigt för invandrarkvinnorna", säger Kerstin Merkel, "integration i verkligheten", säger Gertrud Sjödin. Vad är viktigt och vad är verkligt?
Det som inte lyckades på frivillig basis förra omgången med Citadellen görs nu med tvång. Högst troligt har invandrarkvinnorna inte ett eget fritt val. Det kommer att finnas en strikt närvarokontroll, där endast sjukdom kommer att accepteras som giltig frånvaro? All annan frånvaro kommer att beläggas med avdrag från invandrarkvinnornas sfi-ersättning. Visst, det kan vara trevligt att baka en kaka, laga en vegetarisk rätt, diskutera kvinnoproblem kvinnor emellan os.v., men kalla det inte integration för det handlar mer om ett pseudoförsök att skapa ett "spontant" kuturellet möte inom en "kvinnoklubb". Detta kommer att bli en isolerad företeelse och handlar väldigt lite om att i "själ och hjärta" integreras i det svenska samhället. Vad är de verkliga motiven bakom att tvinga sfi-kvinnorna att delta i fredagskurser på Citadellen? Att påtvinga människor en närvaro där verkar inte vara en bra lösning för integrationen. Vad strävar man efter? Ett mångkulturellt samhälle eller en påtvingad homogen fasad? Det som snarare borde prioriteras är sensibilitet, insikt och respekt för olika behov och förväntningar. Att tillämpa närvarokontroll i ett tveksamt projekt som Citadellen är en tvivelaktig metod att nå dessa mål.
Integrationen handlar inte om isolerade företeelser utan om ett aktivt deltagande i det samhälle som vi alla lever i. Därför behöver integrationssatsningar från kommunen i framtiden prioriteras inom helt andra områden i samhället än i spridda isolerade företeelser som Citadellen kommer att bli ett exempel på. Verklig integration skulle hela samhället tjäna på i förlängningen. Eftersträvansvärt vore även att anlita människor med djup förståelse för invandrares bakgrund, psykosociala livssituation och kulturella mönster. Även människor som arbetar efter etiska och moraliska principer. Apropå "viktigt och verkligt", hur villiga är svenskarna att integrera sig med invandrarna på ömsesidiga och humanistiska villkor?
Integration är något som kommer att ta tid och det krävs ett genuint engagemang. Därför är det ytterst viktigt att ta de rätta ekonomiska belsuten i dessa sammanhang. Att benämna Citadellen som en intengrationsenhet är taget ur den ytliga tunna luft som tyvärr ofta förekommer bland organisatörer som snabbt vill snickra ihop en enkel, ytlig modell. Är detta inte ännu ett försök från ledarnas sida att kunna integrera sig under kommunens ekonomiska "paraply" för att tillverka arbetsmöjligheter inom Citadellen? Vad händer verkligen efter tvång, hur många invandrarkvinnor kommer att fortsätta besöka Citadellen? Hur var det förra gången? Behöver Vimmerby verkligen Citadellen och om varför är det inte en förening där verkligt intresserade kan bli medlemmar och medverka? Varför tvinga människor att delta???

"Zainas och Fathemes kompis"