Hon är trots sin ålder pigg och klarar av sin vardag själv utan hemtjänst.
Däremot har hon på senare tid blivit försvagad i sina armar och orkar därför inte längre lyfta upp sin rollator de tre trappstegen som behövs för att ta in den i lägenheten över natten.
Då hon ber arbetsterapeuten om hjälp kommer denna och undersöker saken. Trots att det är uppenbart att hon behöver ett hjälpmedel, som t.ex. ramp eller ett par portabla "skenor" avslås hennes begäran.
I stället får hon förslag om att köpa ett litet "förråd" att förvara rollatorn i. Detta kostar ca 4.000 - 5.000 kr. Att inte längre kunna få hjälp med denna enkla sak, utan att få en stor kostnad anser jag vara både oförskämt och skrämmande.
Har vi inte längre råd att underlätta och ta hand om våra åldringar på ett bättre sätt?
Kanske borde vi öppna våra hjärtan.
Jag blir mörkrädd.
Märta Kjellgren
Dags öppna våra hjärtan
Pratade idag med en 89-årig kvinna som var ute på promenad med sin rollator.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.