Jag överklagar beslutet väl medveten om att det finns en majoritet i kyrkofullmäktige för en försäljning, men det är min bestämda uppfattning att denna "majoritet" inte har stöd hos flertalet församlingsmedlemmar. Kyrkofullmäktige är valda på en samlingslista (opolitisk) och jag menar att det ökar kravet på att vara lyhörd för församlingsbornas uppfattning. Jag vill påminna om att ett stort antal församlingsbor skrev på ett uppror för Prästgårdens bevarande. Självfallet innehåller också mina överklaganden ett inslag av protest mot hanteringen av frågan.
Församlingsmedlemmarna väljer ett kyrkofullmäktige och tror att det är där makt och ansvar över församlingsverksamheten ligger. Flera fullmäktigeledamöter uppfattar att kyrkonämnden påtagit sig en allför styrande roll och uppfattas inte vilja ha besvärande diskussioner. I kyrkonämnden sitter sju ledamöter. Förutom kyrkoherden och en ledamot sitter de resterande fem i kyrkofullmäktige. Det räcker att de fem som pratar ihop sig med kyrkoherden i kyrkonämnden får ytterligare tre röster med sig så har de majoritet i kyrkofullmäktige, som består av 15 ledamöter. Kyrkonämnden anser uppenbarligen inte att kyrkofullmäktige behöver några underlag för sina beslut utan bara skall lita på kyrkonämnden och säga ja utan att kräva motiveringar och diskussion.
I det mycket stora och viktiga ärendet försäljninge av Prästgården har kyrkonämnden presterat ett enda papper som underlag. Det är ett kostnadsberäkning på 850 000 kronor för en upprustning av prästgården för församlingsverksamhet och ett konstaterande att alternativet försäljning av nuvarande församlingshemmet "torde vara tämligen svårsålt med tanke på interiörens disposition och besvärande kreosotlukt".
Det har inte ens gått att få svar på frågan vem som gjort kostnadsberäkningen som ligger som underlag för försäljningsbeslut. Det kan nämnas att arbetsgruppen för Prästgårdens bevarande med stöd av en etablerad konsult i bygden tog fram en kostnadsberäkning som visade på betydligt billigare kostnader och alternativa förslag till lösningar.
Inte ett papper på hur intäkterna från en eventuell försäljning skall användas har presenterats.
Försäljningen har aldrig diskuterats i ett sammanhang där olika förslag har ställts mot varandra och alternativ presenterats.
En skrivelse har inkommit till kyrkofullmäktige med begäran om att få hyra Prästgården. Skrivelsen har inte delgivits kyrkofullmäktige och någon diskussion om alternativt uthyrning har aldrig släppts fram.
Själv tycker jag att uthyrning är ett mycket intressant alternativ. Vid en försäljning skulle kyrkan få 3-4% ränta på pengarna samtidigt som fastighetspriserna ökar med ca 8%. Är inte ägande ett bra sätt att förvalta kyrkans medel??
Församlingsmedlemmarna betalar idag tåligt 1,93 kr i kyrkoavgift medan man betalar 1,52 kr i Kisa (det betyder en skillnad på ca 220 kr/år vid en inkomst på 135 000 kr/år). Denna höga kyrkoavgift har vi trots en hel del utförsäljningar av kyrkans egendom under senare år. En försäljning av prästgården är kortsiktig och löser inga problem men stänger möjligheter för utveckling av såväl församlingsverksamheten som bygden.
Mot bakgrund av att Horn/Hycklinge fortsätter att tappa befolkning tycker jag att det är självklart att också kyrkan måste delta i diskussionen om hur vi skall kunna utveckla den bygd vi är så stolta och lyckliga att få leva i.
Att sälja Prästgården är att ta steg tillbaka. Att på sikt ha möjligheten till ett trivsamt församlingshem i Prästgården leder till utveckling.
Avslutningsvis vill jag nämna att vid det senaste beslutet om försäljning av Prästgården hade jag ett skriftligt yrkande där jag krävde att kyrkofullmäktige skulle ha det slutliga beslutet av försäljningen det vill säga godkänna köpare och försäljningssumma. Kyrkofullmäktige är trots allt församlingens folkvalda och högsta beslutande organ. Det yrkandet togs inte ens upp till behandling.
Gudrun Svenson
Suppleant i kyrkofullmäktige
Därför överklagar jag beslutet att sälja prästgården i Horn
Enligt artiklar i Kinda Posten har domkapitlet beslutat att avslå min överklagan beträffande det senaste beslutet att försälja Prästgården, trots att detta tredje beslut fattades med fler felaktigheter än de två tidigare då domkapitlet gett mig rätt vid överklagan. Måhända speglar det biskopens uppfattning att kyrkan i stort sett inte behöver mer lokaler än själva kyrkan. Biskopen verkar ju tycka att vi inte ska ha det roligare än att sitta och dricka kyrkkaffe längst bak i kyrkan.Jag hade hoppats att kyrkan skulle ha högre ambitioner att erbjuda gemenskap och mötesplatser.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.