År efter år har nu de övriga riksdagspartier som sitter i socialnämnden och i Västerviks kommunfullmäktige visat att de inte klarar av att skapa förutsättningar för att rekrytera personal.

Oförmågan att fånga upp de ungdomar som skulle kunna välja att utbilda sig till yrken inom äldreomsorgen är närmast total. Därtill kommer dessa partiers fullkomligt ansvarslösa och kostnadskrävande invandringspolitik på nationell nivå, som ytterligare minskat utrymmet både för att utbilda fler och att betala anständiga löner.

Nu har man i Västerviks socialnämnd kommit på att man ska försöka lösa denna skapade och självförvållade brist på personal genom att rekrytera nyanlända utländska medborgare till äldreomsorgen. Det ska inledas på Vapengränds äldreboende.

Vi sverigedemokrater motsatte oss inte rakt av detta beslut, då vi som kommunpolitiker håller dörren öppen för alla sorters lösningar på uppkomna problem, även de som vi inte medverkat till att orsaka.

Vi hade dock ett viktigt förbehåll: om detta experiment även ska genomföras på andra äldreboenden i kommunen, så är det personalen på boendet som ska avgöra om det är lämpligt utifrån arbetsbelastning och brukare.

Till exempel kan det i hög grad upplevas som stressande för äldre att träffa någon som varken förstår eller kan uttrycka sig på svenska. Det vi främst reagerade mot i socialnämndens beslut var att personalen, som vet hur verkligheten ser ut, är de enda som inte tillfrågas. Vårt yrkande röstades dock ned av de andra partierna.

Om socialnämnden menat allvar med att man vill råda bot på den ökande bristen på undersköterskor i äldreomsorgen, så hade man börjat med att göra yrket intressant för dem som redan har utbildning och erfarenhet. I nästa steg finns det gott om arbetslösa ungdomar som hellre praktiserar i äldreomsorgen än plågas av AF-åtgärder.

Anders Loman (SD), ledamot i socialnämnden i Västerviks kommun
Yvonne Edvardsson (SD),
ersättare i socialnämnden
i Västerviks kommun