Jonsson vet mycket väl varför Miljöpartiet inte vill acceptera en inköpsnivå i landstinget på 10 procent för s.k. grön el. Det kanske rentav är så att de Grönas ambitionsnivå är högre än så. På sikt ska naturligtvis all el vara producerad på ett uthålligt sätt.
Att bara slänga ur sig "10 procent grön el" och därmed anse sig bedriva en seriös klimatpolitik är om något just plakatpolitik men sånt är vi vana att höra från de nymornade borgarna.
Vi i Miljöpartiet vill se att pengarna används så effektivt som möjligt. Varje satsad krona ska ta bort så många kilo koldioxid som möjligt. För att se hur pengarna ska användas på bästa sätt behöver vi en noggrant genomtänkt klimatstrategi.
Vi kan exempelvis välja på att investera i elbesparingar, i solel på taken till våra sjukhus, vi kan byta ut resten av landstingets bilpark till miljöbilar, vi kan utbilda landstingets anställda i eco-driving, vi kan satsa på destruktion av lustgas för att nämna några av de möjligheter som finns att minimera landstingets miljöpåverkan.
Vi kan tyvärr inte göra allt på en gång, men det vore oansvarigt att inte noggrant beakta vilka åtgärder som ger bäst effekt inom våra givna ekonomiska ramar.
Akko Karlsson,
regionalt språkrör och
landstingsfullmäktige
Miljöpartiet deGröna
De Gröna och den gröna elen
Det är naturligtvis Christer Jonssons uppgift som oppositionspolitiker i landstinget att ifrågasätta majoritetspartiernas politik. Men att som i insändaren "Miljöpartiets plakatpolitik" försöka dupera läsarna med språkliga finter drar bara ett löjes skimmer över politiker i allmänhet och centerdito i synnerhet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.