Skolverket försöker göra skillnad mellan vad som är tradition och vad som är religion. I min värld är detta en närmast omöjlig uppgift. Vår lagstiftning och våra traditioner bygger på kristna värderingar och religionen har fortfarande ett mycket stort inflytande på hela vårt samhälle, ibland synligt för ögat men oftast ligger den som en självklar grund utan att vi reagerar på det.
Jag anser att det är skolan lokalt som ska avgöra var och under vilka former som man ska ha sin skolavslutning. Hur man säger saker är många gånger viktigare än exakt vad man säger. Jag litar på rektor och lärare när det gäller all undervisningstimmar under de långa terminerna, varför skulle jag inte kunna lita på deras omdöme när det gäller att arrangera en timmes avslutning av skolåret.
Om det behövs ett formellt beslut anser jag att det ska göras ett undantag från regeln som säger att utbildningen ska vara helt icke-konfessionell. Men, det ska också vara tydligt att deltagande i kyrkan ska vara frivilligt från elevernas sida.
Vi som minns våra skolavslutningar med sommarpsalmer i lövad kyrka och en präst som talade om att vi skulle njuta av ledigheten och hålla oss borta från dumheter, vi är många som önskar att våra barn och barnbarn ska få uppleva detsamma.
Anders Andersson (KD)
Riksdagsledamot, Järnforsen
Den blomstertid nu kommer...
Den svenska sommarpsalmen ljuder i dessa dagar runt om i vårt land när man firar skolavslutning. För det är, enligt Skolverket helt okej att sjunga den psalmen eftersom den snarare är ett uttryck för tradition än religion. Bön, välsignelse eller trosbekännelse får inte förekomma om skolavslutningen hålls i en kyrkolokal.Så långt har Skolverket gått i sin strävan att vara "korrekt" i sin strävan efter en icke-konfessionell skola, trots att lagen inte ändrats sedan 1980-talet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.