Valfriheten är dyrbar för våra politiker, orden för med sig en air av lycka och fria rymder. Men valfriheten visar sig nu dyrbar på annat sätt. Den kan bli dyr både för vissa enskilda och för samhället i stort.
Valfriheten kan stå de elever dyrt, som genom den får en undermålig skoltid och dålig utbildning och därmed en försämrad yrkesbana och ett vanskligare liv.
Till följd härav kan det bli dyrbart för samhället att senare reparera de skador som valfriheten orsakat.
Nu finns dock vissa politiker, som ser valfriheten som extra dyrbar. För en tid sedan presenterade SNS en utredning, som inte kunde påvisa någon ökad effektivitet hos inrättningar, som privatiserats och gjorts valfria i sann nyliberal anda. Detta var ju politiskt inkorrekt och utredaren fick mycket riktigt sparken.
Det s.k. nya arbetarpartiet skyndade sig då att framhålla, att valfriheten i sig har ett oomtvistligt värde, alldeles oberoende av vad den ger för resultat!
Lite senare redovisade skolverket, att vi fått sämre likvärdighet i skolan p.g.a. det "fria" skolvalet och ökat antal "friskolor". I och för sig ganska naturligt, eftersom skolan är en del av samhället, där ju klyftorna mellan människorna ökat, sedan den nyliberala andan genomsyrat det mesta.
Fram för valfrihet
Den dyrbara valfriheten
Härom dagen (13.8) kunde vi i artikel under rubriken "Trött på att välja", där man listat en del av alla de val en medborgare förväntas göra för sig och sin familj. Detta som en följd av "valfrihetsexplosionen" på 1990-talet. Men smakar det så kostar det också.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.