Familjen hade en liten bil och föräldrarna ett litet arbete med en liten lön, så att de tjänade lite pengar och kunde försörja sig lite. Familjen hade också en liten TV-apparat och prenumererade på en liten tidning, så att de kunde följa med lite grand vad som hände i den lilla staden.

En gång när den lille familjen satt i sitt lilla hus och läste sin lilla tidning fick de se stora politiker, som sa att den lilla staden befann sig i en liten kris och därför behövde stänga landsbygdsskolor och kulturskola för att den lilla stadens lilla välstånd inte skulle äventyras.

Den lilla familjen blev då lite bekymrad och de stora politikerna i den lilla familjens lilla tidning sa att det nu krävdes en stor insats av den lilla familjen för att den lilla staden skulle kunna genomföra besluten som de stora politikerna tagit för att komma ur sin lilla kris. Den lilla familjen gick då ut och gjorde en stor insats och kände sig lite nöjda.

Men de stora politikerna sa att den lilla familjens insats var alldeles för liten. Då blev den lilla familjen lite irriterade och undrade om inte de stora politikerna också skulle kunna tänka sig att göra en insats för att hjälpa den lilla staden ur sin lilla kris.

Den lilla familjen tyckte rent av att de stora politikerna borde göra en stor insats eftersom de stora politikerna var så stora.

Men då skrattade de stora politikerna den lilla familjen rakt i ansiktet och sa att den lilla familjen kanske begrep sig på den lilla landsbygden där den lilla familjen levde sitt lilla liv, men i centrum där de stora politikerna levde sitt stora liv och där den lilla familjens lilla liv ingick som en liten del, där gick det inte alls till på det lilla viset som den lilla familjen tycktes inbilla sig.

De stora politikerna sa att det borde väl den lilla familjen begripa, att om man är liten måste man göra en stor insats men om man är stor så räcker det att man gör en liten insats och eftersom de stora politikerna var så väldigt stora, så behövde de inte göra någon insats alls.

Då gick den lilla familjen ut och gjorde en ännu större insats och till slut hade de gjort så många stora insatser att den lilla stadens lilla välstånd var tillbaka och den lilla krisen var över.

De stora politikerna hade då blivit ännu större och fick knappt plats i den lilla familjens lilla tidning när de lovprisade sin egen förträfflighet för att det var de som hade hittat på att den lilla familjen skulle göra alla dom här stora insatserna, så att den lilla staden fick tillbaka sitt lilla välstånd.

Men just då läste inte den lilla familjen sin lilla tidning, för familjen hade blivit så liten att den inte längre fanns.

Omskriven av Caroline Wohlfart, Tunabo, förälder och elev på musikskolan 1992-2003. Orginalet skrivet av Claes Eriksson, Galenskaperna.

Caroline Wohlfart