Den permanenta arbetslösheten

I årets valrörelse vill inte socialdemokraterna tala om arbetslösheten, medan högern vill. Det ena partiet efter det andra kommer med förslag om hundratusentals nya jobb, men toppnoteringen tycks komma från näringslivet, som spår sig kunna greja en halv miljon nya arbeten. Vår kommentar är, - ni är alla lika verklighetsfrämmande, ingen vågar ta kamp mot det giriga kapitalet, som inte kan existera utan de cykliska kriserna och arbetslösheten.

Från läsekretsen2006-07-06 07:19
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vid tidigare högkonjunkturer minskade arbetslösheten, men nu har den permanentats på grund av teknikens framsteg, och de åtgärder som partierna föreslår får endast marginell effekt.
Det ekonomiska systemet tillåter inte full sysselsättning, kapitalets målsättning är en stor arbetskraftsreserv, för att försämra arbetsvillkoren och sänka lönerna.
Vi ser hur utvecklingen går i EU. Vi kommer ihåg när Allan Larsson flög ner till Bryssel, och för en miljoninkomst skulle avveckla arbetslösheten. Vi känner till hur det avlöpte, - EU är med sin nyliberalism en säker arbetslöshetsinstitution. Vissa partier, som föreslår en del tvivelaktiga åtgärder mot arbetslösheten, borde granska sina egna förehavanden. Sålunda fraktar det bondeägda Swedish Meat kött för styckning och förpackning till Polen och sedan tillbaka till Sverige med billigare polska transportörer, och bidrar då samtidigt till miljöförstöringar genom de onödiga transporterna.
Vi behöver numera arbeta färre timmar än tidigare för att tillgodose våra behov, vilket är då naturligare än att dela på arbetstillfällena mellan alla arbetstagare, men då måste vi ändra på det ekonomiska systemet och tillgodogöra vinsterna på ett förnuftigare sätt. Nej, säger kapitalet, vinsterna får inte rubbas, de redan rika ska ha ännu mer, och de fattiga mindre.
I Sverige, som regeras av en socialdemokratisk arbetarregering ökar klyftorna, socialbidragstagarna blir fler liksom uteliggarna, medan aktieklipparna tilldelas 100-tals miljarder i arbetsfria inkomster.
Den naturligaste åtgärden är att sätta hela folket i arbete, återanställa de ca 200.000 i offentlig sektor, som kastades ut av EU-anpassningens folk för en statlig likvärdig skola i hela landet, och för att åter få en god vård och omsorg. Sänk i första hand arbetstiden till sex timmar.
Ju fler som kommer i arbete, ju mer efterfrågan på varor genom standardhöjningen för de bidragstagande, men då krävs som nämnts en omfördelning av de ständigt ökande vinsterna. Socialdemokraterna har nu backat också från kravet på sex-timmarsdagen.
I högtidliga stunder påstår sig Göran Persson vara motståndare till nyliberalismen, men i verkligheten är han en varm anhängare genom sitt engagemang i EU-politiken, och vi ska komma ihåg, - hur mycket sossarna än trixar med arbetslösheten, så förblir den permanent i full överensstämmelse med det ekonomiska systemets villkor, som också de borgerliga är varma anhängare av.
Varför kritiserar vi sossarna? Jo, av den enkla anledningen att ett verkligt arbetarparti inte skulle agera på kapitalets villkor, och högern, - jo deras agerande känner vi allt för väl till från svunne tider, och deras uppträdande som det nya arbetarpartiet är väl ett oöverträffat lågmärke.
Som ett första steg i att få ändring till stånd är att lämna EU, i annat fall fortsätter utarmningen av det svenska välfärdssamhället.

Olle Jacobson
Kisa

Läs mer om