Gudrun Brunegård menar att det kan vara bra att sälja statliga företag och använda försäljningsintäkterna för att minska statsskulden. Problemet är emellertid att en försäljning av statlig egendom också minskar statens, våra gemensamma, tillgångar i motsvarande grad. Till detta kommer att vi vid en försäljning av företagen förlorar vinsterna, som dessa företag årligen genererar.
Brunegård tycker att 10 procent av försäljningsintäkterna skulle kunna användas till att bygga järnvägar och vägar. Gudrun Brunegård har tydligen uppfattningen att det saknas medel i statens kassa. Då har hon fel. Till skillnad mot åren 1994 - 2002 finns det idag ordentliga ekonomiska resurser. Det går inte att skylla på ekonomin när det gäller den viktiga infrastrukturen. Det handlar mer om att vilja - och viljan att satsa på järnvägar i Sydöstra Sverige verkar inte vara särskilt stark.
Det är föga klokt att sälja lönsamma företag som SBAB, Vin o Sprit och kvarvarande delar av Telia. Men Mats Odell och regeringen har bestämt sig. De statliga företagen skall säljas trots att en majoritet av svenska folket tycker att det är dålig affär och trots att börsens nedgång skulle innebära att man får ett alldeles för lågt pris. Gudrun Brunegård skulle kunna göra en viktig insats genom att få stopp på Odell.
Lennart Beijer
Vänsterpartiet
Desperat försäljningspolitik
Gudrun Brunegårds försök till försvar av Mats Odells och alliansregeringens planer på att sälja de statliga bolagen är både rörande och beundransvärd. Men inte ens Brunegård lyckas ge tillfredsställande förklaringar till varför man skall sälja lönsamma statliga företag, som varje år inlevererar miljardöverskott till den gemensamma statskassan. Det rör sig i snitt om ca 20 mdr kronor om året.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.