Vi har anhöriga till de boende på Dalsgården som känner oro för att deras nära och kära ska behöva flytta igen eftersom de trivs hos oss på Dalsgården.
Vi har väntat på, och sett fram emot, en renovering av Dalsgården i många år och nu är vi besvikna över att det inte verkar bli av. Det har redan gjorts ett antal upprustningar på vårt boende, bland annat har vi fått nytt omklädningsrum, nytt personalrum, ny sopstation och en ny hiss.
Det har även investerats i ett nytt centralkök och bergvärme. Har det varit i onödan?
Vi har ett jättefint samarbete mellan huset och hemtjänsten där vi hjälps åt med arbetet och så vill vi fortsätta ha det även i framtiden.

Det finns en självbestämmandelag som säger att de äldre ska få välja själva var de vill bo, men vad händer nu med dem som vill bo här på Dalsgården?
De har inte blivit tillfrågade innan beslutet togs. Det finns också många gamla i Gunnebo som inte bor hos oss men som kommer hit för att vara med på underhållningen. Det kan vara svårt att få färdtjänst och vissa har inte möjlighet att ta sig in till Västervik för egen maskin om de vill delta i aktiviteter.

Vi som jobbar på Dalsgården undrar om det gjorts någon konsekvensanalys och vad den i så fall visar. Regeringens mål för äldreomsorgen säger att det ska finnas delaktighet, välbefinnande och valfrihet. Var finns den delaktigheten och valfriheten nu?

Dessutom, och det tycker vi är väldigt märkligt, har varken personal, boende eller anhöriga fått information om beslutet. Istället får vi läsa om det i tidningen.
Alla vill inte bo inne i Västervik och vi tycker det är anmärkningsvärt att det inte respekteras av kommunstyrelsens politiker.

Genom Susanne Mansfeld och Lise-Lotte Jönsson,
Personalen på Dalsgården och hemtjänsten