Jag kanske hade frågat hur hon mådde. Och hon hade svarat enkelt och lugnt om sådant som var bra och sådant som var svårt. Så kom det ofta: "det ska väl bli bättre".
Dessa enkla ord blev så viktiga för mig. Och så riktiga.
Nog fick min vän pröva på mycket av sjukdom och andra svårigheter. Men hon fanns ändå, som en som kan vara stöd för andra i mycket.
Nu har hon fått vila. Jag vill kalla henne för en "missionär i vardagen".
Tacksam vän
"Det ska väl bli bättre"
"Det ska väl bli bättre".Så sa hon ofta, min vän.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.