Ofelbarhetsdogmen kräver ett klimat av tystnadens konformism; kritiska röster göre sig icke besvär.
De beskyllningar som nu senast partisekreteraren, Marita Ulvskog, riktat mot kungen är fullkomligt groteska i sin nojiga vantolkning och vittnar bara om ett alltmer desperat och frustrerat socialdemokratiskt ledargarnityr.
Inte nog med att kungen hade rätt i sak; hans ord föll också i rättan tid. I den inlärda hjälplöshetens samhälle sitter de flesta och väntar på att staten, kommunen, landstinget eller "någon annan" ska göra vad som behöver göras i en opåkallad situation. Kollektivismens och korporativismens idé otydliggör eller rent av suddar ut den enskildes ansvar, från vaggan till graven.
Att, som kungen, konstatera att en attityd av passivitet i vårt samhälle kan få en förlamande och senfärdig verkan i en omfattande humanitär katastrofsituation som kräver akuta insatser, är knappast politiskt utan snarare ett uttryck för medmänsklighet och empati. Den insikten blir varken mindre eller sämre för att den delas av väldigt många.
Men i ett trängt läge när regeringen gjort bort sig, medan statschefen på ett lysande sätt levt upp till sin förväntade funktion av samlande symbol, tar man till vilka halmstrån som helst för att rikta fokus mot allt annat än sina egna tillkortakommanden. Då utgör kungen för socialdemokrater och fanatiska republikaner alltid en lika tacksam som maktlös "ikon" att sikta mot. Mönstret är i och för sig lika typiskt som förutsägbart men i just denna situation dessutom så alldeles utmärkt missriktat, feltimat, omdömeslöst, tarvligt och simpelt. Det illustrerar också i sin plumpa tydlighet vad saken i grunden gäller för socialdemokraterna: nämligen makten framför allt - och till vilket pris som helst!
Henrik S Järrel (m),
ledamot av riksdagen
och KU
Detta ständiga ifrågasättande av kungen
Problemet är att socialdemokraterna inte kan tolerera "några andra gudar jämte sig", det vill säga i "enpartistaten" är det prästerskapet som i huvudsak sköter ceremonielet, ritualerna och opinionsbildningen samt innehar problemformuleringsinitiativet på de flesta av samhällslivets områden. En för lång tid av obruten makt har skapat en nonchalans, maktfullkomlighet, blind- och tondövhet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.