Regeringen har heller inte lyckats få fart på sysselsättningen. Att klara full sysselsättning är den viktigaste uppgiften för varje regering - den som inte klarar denna uppgift får bereda sig på väljarnas dom.
I detta läge borde det lilla arbetarpartiet vinna teräng i opinionsmätningarna. Men inte - Vänsterpartiet ligger på sina ca 7 procent - och de borgerliga partierna har just nu majoritet i valmanskåren.
Hur kan det bli på detta viset? Jo självklart har förra årets "kommunistdebatt" och det faktum att partiledaren envisas med att kalla sig kommunist stor betydelse för väljarnas agerande. Man kan nu se tendenser på att denna diskussion faller tillbaka - och flytet för (v) skulle kunna komma genom fransmännens och holländarnas nej till EU-konstitutionen. Men ack så fel man kan ha. Detta underbara, individualistiska socialistiska och feministiska parti klarar inte detta lugn. Det skall alltid hända något. Den skånska riksdagsledamoten Karin Svensson-Schmidt, som bränt alla sina skepp och nu riskerar att hamna utanför vänsterpartiets listor i Skåne, passar på att gå över till (mp).
Miljöpartiets ledning, som inte lärt sig etik och etikett i umgänget med andra riksdagspartier, välkomnar den gamla vänsterpartisten med tårta och kaffe. Det är verkligen en ödets ironi att Karin Svensson-Schmidt lämnar sitt gamla parti, samma dag som beslutet om stängning av Barsebäck 2 effektueras! Karin har sannolikt blivit medlem i Vänsterpartiet bla för sin inställning till kärnkraften. Nu går hon - denna historiska dag - över till ett parti som om deras linje i kärnkraftfrågan hade följts - hade inneburit att inte en enda reaktor i Barsebäck hade varit stängd.
Samtidigt som Karin lämnar Vänsterpartiet passar ett par unga kvinnliga ledamöter av Partistyrelsen på att kasta in handduken. Så vitt man kan förstå kommer de att motivera sina avhopp med den manliga könsmaktsordningen och beslutsstrukturen i partiet. Detta i ett parti som alltid har denna fråga i fokus. Jag tror att deras mycket diskutabla agerande mer handlar om något så trivialt som att det är kämpigt för unga tjejer med familj och civilt arbete att också hinna med nationell politik på högsta nivå.
Men återigen - detta underbara, lilla individualistiska parti med kollektiva ambitioner behöver knappast några yttre fiender. Vi klarar oss utmärkt bra med våra interna motsättningar. Och finns det för stunden inga direkta motsättningar - kan man ju alltid uppfinna en sådan.
Det är inte lätt att vara ordförande i ett slikt parti. Möjligen intressant och spännande, men fullständigt hopplöst om man har ambitionen att vänsterns politik skall få genomslag. Lars Ohly och hans partistyrelse och riksdagsgrupp har några månader på sig att skapa stabilitet i partiet. Detta är helt nödvändigt om man vill spela en roll i svensk politik också efter valet 2006.
Lennart Beijer
Riksdagsledamot (v), Hultsfred
Detta underbara individualistiska parti
Regeringspartiet har uppenbara problem att mobilisera sina väljare. Regeringen Perssons linje att riksdagen skall besluta i frågan om EU-fördraget verkar allt mer provokativt mot svenska folket och samarbetspartierna.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.