När media uppmärksammar och ifrågasätter projektet försvaras det av den konstnärliga ledaren som menar att barnens föräldrar har en hämmad och rigid syn på sexualitet. Allt sker på en svensk konstnärlig högskola, bekostad av skattemedel. Det är inte rimligt.
Dramatiska institutets (DI) omtalade projekt om barn och sexualitet är oförsvarligt. Det finns ingen ursäkt för att ha låtit ett projekt som omfattar små barn gå så snett. Att forska på barn är oerhört känsligt i alla sammanhang, särskilt när studenterna ger sig på ett så känsligt ämne som barn och sexualitet. Barns medverkan i ett forskningsprojekt kräver ett medgivande från föräldrarna och föräldrarna måste löpande hållas informerade.
Det krävs också att projektet är etiskt granskat och att studenterna får handledning av experter i till exempel barnpsykologi. Allt detta har DI ignorerat. Det viktigaste för DI har varit att deras studenter fått genomföra sitt projekt. Barnens välbefinnande har kommit i andra hand. Den totala bristen på barnperspektiv bekräftas även av ett uttalande av DI:s rektor Per Lysander.
I en artikel i Svenska Dagbladet säger han att han är övertygad om att barnen snart lägger de "obehagliga upplevelserna" bakom sig men han är orolig för att de stackars studenterna som håller på och förbereda sig för en konstnärlig karriär får "långvariga sår" till följd av denna skandal.
Lysanders uttalande stärker mig i min övertygelse att hela ledningen för Dramatiska institutet bör avsättas. De lever i en verklighet där det konstnärliga uttrycket är viktigare än andra människors känslor och välbefinnande. Där barn behandlas som ett medel för att nå ett visst mål. Det får aldrig accepteras.
Gudrun Brunegård, Vimmerby
Kristdemokrat
Dramatiska institutets sexprojekt
En teaterstuderande läser grova porrnoveller för sex-åringar. Hans studentkamrater låter barnen lyssna på samlagsljud samtidigt som de filmar barnens reaktioner. Allt sker under den konstnärliga frihetens mantel.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.