Många poliser gör ett bra jobb i en utsatt miljö men de allra flesta skulle vilja göra än mer och vara mer effektiva. För att nå dit behövs det en bättre fördelning av resurserna och framför allt en minskning av onödigt och tidsödande pappersarbete.
Den mediala bevakningen av polisens förmåga att lösa sin uppgift har med all önskvärd tydlighet visat brister i detta. Enligt rikspolisstyrelsens interna redovisningar lyckades under januari-mars i år polisen bara klara upp 17 procent av brotten, vilket är den lägsta siffran för dessa månader på åtta år. Aldrig förr har så många svenskar, direkt eller indirekt, blivit utsatta för brott av någon form. Våld, stöld, hot och mängdbrott är några kategorier. Så ser det ut i Sverige i sin helhet, Kalmar län är inget undantag.
Ändå har Sverige aldrig haft så många poliser som i dag. Kalmar län har däremot minst antal poliser sett till antal invånare vilket är märkligt då länet inte har lägst brottslighet. Granskar man vad polisen lägger sina resurser på är det en tydlig obalans mellan att lösa brott och förhindra framtida brott.
En alltför stor del av verksamheten består av inre tjänst och mycket av arbetet som görs kräver inte polisutbildning utan skulle mycket väl kunna utföras av duktig civil personal. För att polisen ska ha framgång i sina arbetsuppgifter är det nödvändigt att ha medborgarnas förtroende. En osynlig polis bakom ett skrivbord eller i en förbisvischande utryckningsbil skapar inte detta.
Trygghetsundersökningar visar att människor känner sig mer otrygga än tidigare i det offentliga rummet och efterfrågar mer synlig polis, inte papperspoliser. En undangömd undersökning av rikspolisstyrelsen visar att endast 1 procent av den totala verksamheten används till fotpatrullering. Med en sådan liten kontaktyta byggs inget förtroende upp och det bidrar inte till ökad trygghet. Det finns exempel i norra länsdelen, där ungdomar i ett samhälle under lång tid kunde terrorisera samhället och polisen först efter ett grannsamverkansmöte och hot om att bilda medborgargarde, lovade avdela en patrull för att med jämna mellanrum bevaka samhället.
Vi i SD driver den viktiga frågan om trygghet och fler synliga poliser både nationellt och regionalt. Polisstyrelsen i Kalmar län, politiskt utsedd, bör dra upp nya riktlinjer för polisens verksamhet. Frigör polisresurser genom att tillsätta civil personal till de administrativa uppgifter som inte kräver polishögskola. Inför nya mål med betydligt högre tjänstgöring "till fots" i det offentliga rummet. Kommunerna i länet och dess politiker har en skyldighet att verka för medborgarnas trygghet. Utöka och fördjupa gärna samarbetet med polisen men glöm inte att ställa krav på verksamheten, inte minst polisens närvaro och synlighet.
Thoralf Alfsson,
riksdagsman SD, ledamot av Polisstyrelsen
Mattias B Johansson,
distriktsordförande SD Kalmar län
Sandor Högye,
ledamot för SD i kommunfullmäktige i Vimmerby
Bo Karlsson,
ledamot för SD i kommunfullmäktige i Västervik
Micael Foghagen,
politisk sekreterare SD
Driver frågan om fler synliga poliser
Under 1960-talet genomfördes den största omorganisationen i modern polishistoria. Polisen gick då från att vara en kommunal angelägenhet till att bli en central statlig myndighet. I dag är det återigen hög tid att tänka i nya banor. Polisen har enkelt uttryckt två övergripande arbetsuppgifter - lösa brott och förhindra brott.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.