Holgersson gör gällande att jag är en demokratins dödgrävare, som har en förvrängd verklighetsbild samt en felaktig uppfattning av min egen betydelse. Holgersson uttrycker sig som om han vore disputerad doktor och professor i alla vetenskapliga discipliner som omfattas av livet i sin helhet.
Min antagonist påstår utan vidare att jag är en demokratins dödgrävare. Har någon hört på maken? Demokratins dödgrävare är en ordsammansättning som Holgersson måste berätta mera om för mig och läsekretsen. Jag har fått lära mig att dödgrävare är arbetskraft som iordningställer gravar för de döda.
Dödgrävare utgör sålunda en väl definierad yrkesgrupp. Vad avser då vår vän Holgersson med beteckningen demokratins dödgrävare? Till den saken återkommer han säkerligen så snart han kan.
Det kan naturligtvis förhålla sig så att Holgersson anser att min kritik av exempelvis kommunstyrelsens sätt att hantera skattebetalarnas pengar: borgensskapet för Storebroföretaget etc. etc. gräver kommunledningens grav.
Därför drar vår vän slutsatsen att jag är demokratins dödgrävare. Holgersson blandar ihop kritik som framförs i en sakfråga och dessutom i god demokratisk ordning med sin uppfattning att jag skulle förtjäna begreppet dödgrävare åt själva demokratin.
Jag vet inte vilka krav som väljare och skattebetalare kan ställa på förtroendevaldas förmåga till logisk analys av uppkommande samhällsfrågor.
Men att jag genom ihärdig kritik av uppenbara felaktigheter skulle vara en demokratins dödgrävare är en orimlig tanke som aldrig kan omvandlas till politisk logik.
Därmed torde Holgerssons benämning av mig som en demokratins dödgrävare kunna läggas till handlingarna som nonsens eller illvilligt struntprat.
Så till min förvrängda verklighetsbild.
För att göra debatten förståelig för läsarna måste Holgersson ge oss exempel på den konstiga verklighetssyn som han påstår att jag besitter.
Genom artiklar och reportage i våra lokala medier har alla och envar kunnat notera att min kritik av kommunstyrelsen är befogad. Min verklighetsbild överensstämmer sålunda med det politiska skeende som passerat, pågår eller kan förväntas äga rum.
Det blev noll poäng igen, Tomas Holgersson.
Påståendet att jag skulle överdriva min egen betydelse är kanske det mest befängda i Holgerssons insändare. På vilket sätt skulle jag, en äldre herre boende i en tvåa i centrala Vimmerby, ha framhävt min egen betydelse?
Tillvitelsen, Holgersson, är helt gripen ur luften. Jag har ingen annan betydelse för Vimmerby och samhällsutvecklingen än innehavet av de politiska och andra erfarenheter som jag har förvärvat under ett långt yrkesliv.
Att jag som exempel anför Vimarhems verksamhet som ett problemområde för kommunstyrelsen har sin grund i att kommunstyrelsen inför fullmäktige har ett övergripande ansvar för det som sker i alla kommunala nämnder och styrelser. Vimarhem är vad jag vet ett kommunalägt bolag.
Att sedan Vimarhems ledning är operativt ansvarig för bolagets löpande verksamhet är jag väl förtrogen med.
Jag har vid flera tillfällen i stadshuset, i tidningar och annorstädes framhållit Vimmerby kommuns förtjänster. Jag anser emellertid att kommunens politiska ledning inte är i paritet med den privata kapitalbildningen: energiskt företagande inom industri, lantbruk och hantverk, som sker inom kommunen. Inte heller tycker jag att kommunens politiska ledning kan undgå kritik för brister i ledarskap och förvaltning.
Med ovanstående har jag såsom Strindberg en gång gjorde skrivit ett försvarstal.
Så länge själva livet finns kommer jag emellertid att fortsätta min hårdhänta men förhoppningsvis konstruktiva kritik av det samhälle som omger oss alla - även Tomas Holgersson.
Helge Cardmo
En dödgrävares försvarstal
Det har tagit mig flera år att få upp mina motståndare i boxningsringen, på debattplats, så att vi kan byta slag med varandra. Tomas Holgersson är så att säga första man till rakning. Holgersson har låtit publicera en sällsam insändare i tidningen, som skall bemötas på samma nivå som den är skriven.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.