En av lockelserna härför tycks vara uppgraderingen även av huvudingredienserna från de s.k. misslyckade trettio åren innebärande en femtioprocentig kalvavskjutning. Obestridligen medför då detta att älgbeståndets halva vinterstam måste till enkom för att dessa kalvar som är avsedda att fällas skall kunna framfödas och då som bäst utöka jaktutbytet med en fjärdedel. Av detta följer då att priset för den utvunna fjärdedelen blir för skogsägarna dubbla älgskador på tallungskogen vintertid.
För att detta inte skall inträffa måste givetvis vinterstammen anpassas därefter vilket obevekligen medför att arealen för tillåten vuxenavskjutning säkerligen kommer att ligga omkring det dubbla. De två insändarna hoppas tydligen på att den sedvanliga jägarförbundsaviseringen om hägrande framtida kapitaltjurar ska sporra jägarna till följsamhet med dessa tokigheter. För något annat är det inte jämfört med det positiva utfall som möjliggörs med ett helt annat koncept som undertecknad med stöd av många jägare nu tar tillfället i akt att framföra.
Genom att ta fasta på de entydiga forskningsresultaten att äldre älgkor foder både större och flera kalvar så kan man genom halverat koantal där varje ko rar löpa fri med en kalv genom jaktsäsongen ändå behålla nivån på antalet vuxenavskjutningar med blott halva den vinterstam som erfordras för det nya förvaltningssystemet med sin femtioprocentiga kalvavskjutning. Halverad vinterstam innebär positivt nog mer än halverade tallskador då mer för älgen begärlig föda per automatik ökar i tillgänglighet.
Med de äldre kornas benägenhet till tvillingfödslar följer att kalvavskjutningen trots halverad vinterstam ändå icke lär bli helt obetydlig. Konceptet medför också att kvalitetsansträngningarna är permanent förankrade då merendelen av storkalvarna genom den fria lejden med kon automatiskt lotsas in i vuxenstammen till skillnad mot tidigare då den okontrollerade kalvavskjutningen medförde årlig åderlåtning av de eftertraktade storkalvarna.
Kvar till avel blev då mest de mindre och vad annat än lägre vikter på både kalvar ungdjur och vuxna är att vänta med en sådan under årtionden pågående negativavelstrend.
Förmågan till rationellt tänkande behöver inte vara speciellt tilltagen för att inse vilket positivt lyft både för skogsägare, jägare som kvaliteten i älgbeståndet det innebär med följsamhet till det här framlagda konceptet. Risken är dock att det är alltför enkelt och logiskt för att sammanflätningen byråkratipyramiden-jägarförbundet ska nedlåta sig till att lägga det på sitt bord Uppmaningen därifrån om högre fart i gamla hjulspår vittnar sannerligen inte om någon kreativitet därför hoppas undertecknad och många andra att denna insändare trots allt kommer upp på bordet nästa möte och att man då visar att man inte avser att försöka lägga hinder i vägen för de älgskötselområden som önskar praktisera det här presenterade förvaltningssättet som då lämpligen kan kallas halva vinterstamsmetoden.
Kurt Thorsell,
Tuna
En rationell älgförvaltning
I en insändare i denna tidning av Sven Erik Johansson och Seved Johansson, båda Vimmerby, gör de med sin förkastelsedom över sin tidigare viljeinriktning i avseende på älgförvaltning ingen hemlighet av att de snällt anpassat sig till den byråkratipyramid som framledes är avsedd att råda över älgjakten.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.