Denna boendeform bör då passa i stort sett alla utom kanske de mest dementa. Men hur har det då blivit? Jo, för många har det blivit som ett slags fängelse med några fångvaktare, snäll, rar och duktig, men jäktad personal, som kommer in till de gamla någon eller några gånger per dygn.
Min mor har alltid förlitat sig på och sett fram emot att få komma till ett hem för äldre med tillsyn, sällskap och trygghet när krafterna sviktar. Men tyvärr så är hon nu tvingad till att ensam och orolig framleva sin sista tid i livet, sjuklig i eget boende. Politikerna kan ju inte heller förlita sig på att alla har någon anhörig som i all oro och ensamhet kan erbjuda en smula tröst och hjälp.
Inte vill vi väl ha ett samhälle där vi tappat respekten för de gamlas önskningar och förhoppningar om en värdig ålderdom och trygg tillvaro på ålderns höst?
Vi borde väl kunna ge dem som vill och behöver det, en trygghet i ett äldreboende med tillgång till tillsyn, glädje och mysig samvaro med andra boende och snäll, trevlig ch kunnig personal.
Inte är det väl för mycket begärt att låta denna deras sista önskan bli uppfyld i vårt s.k. välfärdssamhälle?

Eva Bäckström