Hur mesig får man bli? Denna flathet och slapphet att inte ens våga polisanmäla en så kriminell handling - en handling som väl inte lär få några som helst kännbara påföljder för de ansvariga, får man befara. Eller är det kanske så, att gymnasiets ledning försatt sig i en lite prekär situation, eftersom man tydligen varit alltför naiv och godtrogen gentemot eleverna, och nu känner dåligt samvete för denna blåögdhet, efter att ha stått bakom, ja kanske t.o.m. lanserat - idén att studentklasserna måste få "rasa av sig och fira ohämmat"?
För - man måste ju visa upp, att Västerviks gymnasium är en skola i tiden, att den är populär, så att den drar till sig en massa elever...
Ena eller andra diket. Den gamla studentexamen, som officiellt upphörde 1968, var en examen med skrivningar och tuffa muntliga förhör, har man hört. Där kunde det också hända, att de studenter som ej klarat sig i proven, fick lämna skolan bakvägen, utan studentmössa...
Medan de som klarat sig fick springa ut med mössan på, sjunga och firas. Men den tidens tuffa studentexamen är kanske ändå inte vad de flesta av oss önskar åter, precis.
Men dagens studentexamen eller gymnasieexamen - är väl heller ingen "höjdare", åtminstone inte om man gör som studenterna i Västervik brukar göra. Dagens studentfirande i en hel veckas tid, i hela landet, sker tydligen inte för att man klarat av skolans alla kunskapskrav, utan "bara" för att ha klarat av tre års gemenskap med andra. Dagens "student" skulle därför lika gärna kunna firas på en ungdomsgård som på ett gymnasium.
När jag själv en gång i tiden tog gymnasieexamen, "studenten", på Västerviks gymnasium 1969, hade vi inga "muntor" eller studentskrivningar som förr i tiden, för vi tillhörde ju den första årskullen på den nya ordningen - vi var "försökskaniner", men jag minns, att vår latinlärare ändå "lekte student" med oss den sista timmen i skolan, då vi var och en fick några kluriga frågor att besvara. Och vi fick alla skaffa oss studentmössor, om vi ville.
Och alla ville, utom tre, som istället valde att vara utan, nja en av dem valde att ersätta mössan med en blomsterkrans. Vi sjöng på trappan och lämnade gymnasiet - för gott. Vi återvände således inte och slog sönder inredningen, vilket dagens studenter gör.
Vi hade ett normalt, städat firande på Slottsholmen samma kväll vi slutade skolan - tillsammans med de övriga avgångsklasserna och alla lärarna. Inget firande i en hel vecka - utan på en enda dag. Där förekom tal, sånger, en enkel måltid och gemyt - utan starkvaror. Lugnt och sansat. Mer än så behövdes inte, och alla som var där verkade mycket glada, nöjda och belåtna.
Tillbaka till dagens studentfirande. Ponera, att det i stället varit studenternas föräldrar, som brutit sig in i gymnasielokalerna och upp på dess tak, raserat och förstört, hade dessa fått gå fria utan åtal och straff? Naturligtvis inte!
Längre tillbaka i tiden kallades studentexamen för "mogenhetsexamen". Man kan på goda grunder betvivla, att de inblandade studenter som tillsammans med sina kompisar begav sig till sitt gymnasium för att "röja", - är mogna! Jag tror nästan, att en elev i lågstadiet är mognare än vad dessa är - även om dådet skedde under inverkan av droger.
Vart är vi på väg i samhället, när man från både gymnasieledningens och föräldrarnas håll - tydligen "gett upp" och anser att en ligistgärning som denna är en bagatell som man kan rycka på axlarna för?
Och rådet att be föräldrarna fråga sina ungdomar vad de sysslar med på med kvälls- och nattetid, är berättigat men leder nog inte så långt, för det går ju alltid för sonen och dottern att ljuga, förneka och bortförklara.
Nej - polisanmäl brottet och polisanmäl förövarna. Kalla in alla studenter med kompisar som var delaktiga i skadegörelsen till förhör! Låt dem betala böter eller låt dem bekosta reparationerna.
Och skulle någon av dem mot förmodan vara omyndig, under 18 år, så finge väl i sådana fall vederbörandes föräldrar gå in och betala. Inte ska väl Bostadsbolaget behöva vara ensamma om att anse, att detta vansinnesdåd måste stoppas. Nej, gymnasieledningen borde - i god till inför nästa års student - kalla in polisens insatsstyrka.
Det behövs tydligen en ordentlig förstärkning, om man ska klara av att skydda gymnasiet i Västervik mot meningslös skadegörelse.
A.T.
Ena eller andra diket, studenten och skadegörelsen
Det är så man inte tror sina ögon! Man flyger nästan i taket, när man läser, att Västerviks gymnasium åter igen utsatts för denna meningslösa skadegörelse, och att ledningen inte ens polisanmält brottet - än...
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.