Jag håller med Alf Wesik när han undrar över vilken nytta detta utbyte har för Kinda kommun. Att samarbetet pågått i 20 år mellan dessa båda orter är väl det samarbetet som Erik Björklund skapat och som jag tycker är värdefullt.
Där går Kinda kommun in med kunskap i ett specifikt område som kan komma Kimilili till nytta.
Men hur man kan försvara ett utbyte med ett sådant upplägg som Lena Käcker-Johansson beskriver?
Vad kan Kimilili tillföra oss i fråga om samhällsservice?
Det verkar mera vara ett tillfälle för några utvalda personer inom kommunledningen att få åka ut och låtsas skapa kontakter som skulle vara till nytta för både orterna. Men det är ju ett ensidigt utbyte i sådana fall och hur vet ni att Kimilili överhuvudtaget är intresserade.
Om man skulle utrycka sig i en sportterm, så skulle man säga att vi "tävlar inte i samma division".
Jag tror också som Alf Wesik, att man i Kimilili vore mer intresserad av att få de pengar som avsatts för resor för våra utvalda till att använda i sin orts uppbyggnad efter tankegångar som är deras egna.
Vår kommun är väl ingen mönsterkommun precis, så frågan är vad vi har att lära ut.
Vore det inte bättre att ni arbetade här hemma med våra egna problem och hade utbyte med våra övriga vänorter där vi kan utbyta tankar och samhällen som befinner sig på ungefär samma nivå.
Låt Erik Björklund fortsätta sitt projekt som ju verkar meningsfullt och lämna övriga Kimilili att jobba i sin egen planering.
Inger Bronow,
Kindabo sedan 1971
Ensidigt utbyte med Kimilili
Jag har läst Lena Käcker-Johanssons långa försvarstal av Kinda kommunpolitiker/tjänstemäns resa till Kenya i syfte att upprätta ett så kallat partnerskap mellan Kimilili och Kinda kommun.Jag tillhör dom som varit kritisk till detta utbyte ända sedan jag först fick läsa om det i tidningen.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.