Nåväl, Glennfalk kallar mitt inlägg för "slarvigt och felaktigt". Det handlar om ett inlägg där jag kommenterar chefstjänstemännens flermiljonsutbildning i ämnet "Ledarskap". För att illustrera denna min slarvighet ställer han ett antal konkreta frågor.
För undvikande av ännu fler missförstånd ska jag denna gång försöka kommentera detta överdrivet pedagogiskt. Således Glennfalks fråga först, och därefter mitt svar. MG står för Micael Glennfalk och javisst, AW står för jag.
MG: -Ska man fortbilda offentligt anställda?
Svar 1. AW: Ja, precis som jag skrev i min ledare ska självklart offentligt anställda fortbildas. För säkerhets skull tar jag exakt samma ordalydelse igen, eftersom tydligen Glennfalk missat det, jag citerar ordagrant; "...detta förtar ju inte på något vis behovet av fortbildning på alla plan som rör tjänstens utövande. Det är givetvis mycket viktigt med en ständigt pågående fortbildning".
MG: -Ska de få ha kursen på ett konferenshotell/kurshotell?
Svar 2. AW: Ja, men en sådan omfattande kurs, 70 tjänstemän gånger 12 kursdagar, alltså 840 kursdagar totalt, måste föregås av en upphandling. Om vi bara gissar att det kommer att handla om totalt 840 stycken kost heldag, samt 420 logi och räknar med ett snitt på 300 kronor för kosten per dag, samt 1 000 kronor för login per natt - så innebär det en kostnad på 672 000 kronor. En duktig inköpare kan säkert få ner kostnaden till kanske 500 000 kronor. Men framför allt, och detta är viktigast, måste alla konferens- och hotellanläggningar få samma chans att räkna på denna finfina kommunala beställning.
MG: -Ska den få kosta pengar, typ 6 240 kronor per person?
Svar 3. AW: Jag förstår inte frågan fullt ut. "Den" vad är det? Fågel, fisk eller mitt emellan?, men låt mig ändå försöka svara. Kommunens totala utbildningsbudget per år är 3,2 miljoner kronor, fastställd i demokratisk ordning. Det innebär ett snitt på cirka 2 400 kronor per anställd - och bör användas till "fortbildning som rör tjänstens utövande". Alltså en anställd inom byggnadsförvaltningen ska få utbildning i byggfrågor, en anställd inom ekonomiavdelningen, ekonomifrågor osv osv.
Detta gör att kommunen inte har råd med en svårdefinierad utbildning för en stor del av utbildningsbudgeten på ett enda bräde. Och inte bara i år utan tre år framåt. När jag säger "stor del" så räknar jag även med ännu okända kostnader, som resor, vikarieersättning, olika personalomkostnader traktamenten, kost, logi, samt materiel och oförutsett.
Svaret på hur stor den totala kostnaden blir vet ingen.
MG: - Ska kostnaden beskrivas som faktisk eller ska vi ta med en eventuell framtida kostnad också?
Svar 4. AW: Det bästa måste väl vara att ta med alla kostnader. Exakt alla.
MG: - Ska utbildningsföretagets årsomsättning räknas in?
Svar 5. AW: Det är upphandlarens skyldighet att väga in viktiga faktorer som kompetensnivå, resurser, backup i händelse av sjukdom, referenser och ekonomisk säkerhet. Men i detta fall har jag ingen synpunkt på utbildningsföretaget som sådant - det jag vänder mig emot är att upphandlingen tydligen skötts utan någon som helst kompetens eller ledarskap, eftersom ett, säger 1, anbud inkommit. Jag själv lyckades på mindre än två minuter få in ytterligare ett anbud, från ett av Sveriges största utbildningsföretag - och den offerten var lägre än den Vimmerby kommun lyckades få in. Ett förslag är att skicka inköpsansvarige för fortbildning på en fortbildning i ämnet inköp.
MG: Ska vi fortbilda kommunanställda alls?
Svar 6. AW: Se svar 1, samt delvis (i slutet) svar 5.
MG: Kanske vi ska ha så dåligt utbildade medarbetare som möjligt?
Svar 7. AW: Nej.
MG: Är kommunanställda verkligen värda en fortbildning?
Svar 8: AW: Ja. Se svar 1 till och med 7, exklusive 5.
Alf Wesik
Ett öppet svar på socialt medium
Det kom till min kännedom att kommunalrådet i Vimmerby, Micael Glennfalk, på ett socialt medium kommenterat ett inlägg som jag skrivit på denna sida. Det var visserligen ett par-tre veckor sedan, men tyvärr har jag som sagt inte uppmärksammats på detta förrän nu - det går ju inte att hänga med i alla Facebookar, bloggar, twittrar och liknande. Dessutom försöker jag att hålla mig ifrån dem så långt det är möjligt, för undvikande av någon okänd social smitta.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.