Den överklagande gruppen har genom sina överklaganden i över tre år och därmed kostat församlingen mer än ett par hundratusen kronor.
Trots att gruppen anmodats komma med ekonomiskt och verksamhetsmässigt godtagbara förslag för prästgårdens användande har man inte på dessa år lyckats åstadkomma någonting, annat än stora kostnader, dålig stämning och irritation i församlingen.
Verksamhetsförslagen har bara varit oklara funderingar utan ekonomisk redovisning och mest byggt på diffusa tankar om ideellt arbete. Man har hänvisat till en enkät, som man själva gjort till råga på allt, och hävdar att man i den har stort stöd hos befolkningen, men ingen enkät har presenterats.
När nu kyrkoherde Hans Merseburg, förståeligt nog, slutat sin tjänst ska naturligtvis en annan präst tillträda, men vem det blir och hur den prästen vill bo vet ingen. Försäljningen av prästgården beslutades så vitt jag vet på grund av alltför höga underhålls- och driftskostnader och att kyrkorådet inte anser sig ha behov av den mer för verksamheten. Men det kanske finns större ekonomiska förutsättningar efter dessa tre år?
Försäljningsbeslutet är ett demokratiskt beslut och borde visas mer respekt. Men vi ska kanske inte ha demokrati i Svenska kyrkan, eller?
Alltihop känns för övrigt väldigt ledsamt, men är ju egentligen "bara en världslig sak" som Karlsson på taket säger.
Kyrkvaktmästare
Anders Steinholtz
Hycklinge kyrka
Ett par hundra tusen i Horn
När man läser Gudruns Svenssons insändare den 11 januari om Horns prästgård undrar man om någon totalt tappat begreppet om vad demokrati är. Alla överklaganden av prästgårdsförsäljningen har avvisats ända upp i högsta instans och försäljningsbeslutet står fortfarande fast.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.