Insändare: Ett riksintresse för fredade landskap

Ett tydligt mönster som man ser är var i Sverige utvecklingen sker utan hänsyn till boende där Centerpartiet styr. Detta är en skrämmande utveckling och finns det någon som är av annan åsikt, då rycks det bara på axlarna. Kinda kommun är inget undantag, där sitter det centerpolitiker som kommunalråd och deras förståelse för den lilla människan existerar inte, så därför kommer dessa kommuner att gå en sorglig undergång tillmötes.

Många smultronställen finns i detta avlånga land och de har en otrolig historia som är väl värd att berättas. Hur många emigrerade inte till Amerika, men hemlängtan drev dem tillbaka trots fattigdom och svåra odlingsförhållanden.
Nu ska vi bli emigranter. Den här gången är det inte svälten som driver oss boende på flykt. Nej det är vindkraften som kommer att omgärda oss i stället för stengärdsgårdar.
Var finns den mänskliga rättigheten nu? Var finns det någon som lyssnar till oss som vill driva fädernas land och bevara röda logar och tysta skogar?
Varför ska vi nu tystas? Varför har vi inte rätt till att leva i harmoni med djur och natur?

Alla människor klarar inte storstadsliv och stress eller att bo utmed stora vägar. Att få tåla 40 decibel vid sin husfasad där man tidigare kunnat höra vingslag av fåglar, det är rent kränkande. Tystnad är en livskvalitet som blir alltmer sällsynt.
Det är inget som någon ska behöva stå ut med för att bolagen ska kunna förstöra landskapet för kommande generationer. Det måste finnas riksintresse som är fredade för den utbyggnad av skogar med vindkraftverk som nu är på framfart.

Vi kan fortfarande sänka den här vindkraftsskutan och få den att bli begravd en gång för alla. För det här är ren galenskap som saknar motstycke.

Eliabeth Arnesson,
ordförande i föreningen VI Uppvidinge

Lars Cornell,
ordförande föreningen VIT i Tjust

Bo Monell, Vimmerby