En dag säger min son att han ska flytta till något som heter Ungbo. Jag ansåg inte att det var en 17-årings uppgift att berätta detta för mig som är mamma.
Sonen har levt med mig i en villa i hela sitt liv. Hade allt han behövde där. När min son skulle flytta hade jag redan fått normala värden. Socialsekreteraren och behandlaren hade inte rätt att tala med en 17-åring om så här viktiga saker ensam. Det är därför anmält till förvaltningen i Växjö.
Vid det sista samtalet jag hade med sonens socialsekreterare fick jag beskedet att han får skriva sig för lägenheten. När han fyller 18 år och slutar gymnasiet har kommunen ingen skyldighet att betala hyra, mat, TV-licens med mera om han inte omgående får ett tryggt arbete.
Min fråga blev då: Ska ni slänga ut min son på gatan då med kronofogden som start? Är det så ni hjälper unga som nästan är barn, men enligt lag vuxna?
Jag fick bara det larviga svaret att "så länge han går på gymnasiet betalar vi, sedan får han klara sig".
Det är svårt med jobb nu och tre månaders uppsägningstid på en lägenhet. Ska en ensam mamma betala alla hyror med mera?
Jag har ett helt hus ensam och är frisk, där han får bo efter gymnasiet tills han får en trygg inkomst. Någon bror finns inte. Sonen är helt drog/alkoholfri, lugn, mycket bra psyke, har alltid lätt för att få kompisar och har alltid skött skolan.
Man har rätt att bo i Ungbo tills man är 21 år, utan att skriva sig för lägenheten. Att min son skall skriva sig för lägenheten är bara för att Hultsfreds kommun ska slippa bekymren. Och eventuellt får min son en start i livet med kronofogden på sig. Han har planerat att studera vidare.
En mycket orolig mamma
Ett sätt att slippa undan bekymmer
I högsommarvärmen åkte jag in på intensiven för natriumbrist. Jag har en 17-årig son. Han hade tider hos Hultsfreds kommun ofta.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.