Eller vad säger ni om hårdrockmusik till dans av små ballerinor. Elevers naturbilder ackompanjerade av stråkar och solosång. Små teaterstycken som bygger på en dikt av en teaterelev. Så här ska en kulturskola fungera, tänker jag i mörkret, helt fantastiskt vad ett gäng skickliga, engagerade, kreativa lärare kan åstadkomma.
Mina båda barn är och har varit elever på Kulturskolan under hela sin skoltid. På nära håll har jag alltså kunnat se hur de varligt lotsats framåt av mycket kunniga pedagoger. De har fått både support och ledning. Och som om detta inte räckte så arbetar lärarna dessutom genreövergripande, alltså med sång och dans och film och teater och instrumentellt, alltihop i större projekt.
Jag är tacksam över att bo i Vimmerby kommun där politikerna genom åren satsat på en kulturskola av den här digniteten. Nu ingår inte Kulturskolans verksamhet, tack och lov, i den ordinarie skolverksamheten. Det finns inga formella krav eller utvärderingar av elevernas kunskapsinhämtande, inga nationella normer eller kurser som ska följas. Inga betyg.
Trots detta kan man konstatera att eleverna lär sig att övning ger färdighet, att utveckling sker i hopp, man kommer vidare med tålamod. De lär sig samarbeta, uppträda inför publik, uttrycka sig. De lär sig förstå och följa format, noter, danssteg, manus, de lär sig använda kroppen, ja faktiskt är kroppen "knoppens" redskap för inlärningen.
Eleverna lär sig att det finns rum för alla, därför att det skapas rum; den som inte kommit så långt har en enklare stämma, men är lika viktig för helheten som den som kommit längre.
Generellt sett har jag bara lovord för hur Kulturskolans pedagoger arbetar.
Jag kan dessvärre inte säga detsamma om skolan. Visst har barnen haft skickliga och engagerade lärare genom åren, men man kan inte kalla skolans arbetssätt genreövergripande eller nyskapande. Jag tycker att de utgångspunkter för inlärning som Kulturskolan arbetar efter - fantasi, lust och glädje - oftast lyser med sin frånvaro i skolans arbete.
Skolans ledord är istället krav, resultat och prestation. Detta är naturligtvis bestämt av regering och riksdag och en följd av att svensk skola har en lång tradition av minutiös regelstyrning. Kreativiteten äts också upp av gamla motsättningar mellan ämnen och stadier. Eller är det så enkelt att det är roligare att lära sig spela trumpet än att lära sig matte?
Jag tror snarare att det handlar om ett förhållningssätt och det kan man faktiskt få in trots regelstyrning. Vimmerby vill ju vara en kommun som sätter barnen främst.
Så nu uppmanar jag Vimmerbys politiker att besluta om och arbeta efter en plan, efter ett system, med den här frågan. Låt Kulturskolans förhållningssätt vara vägledande för kommunens övriga verksamheter som har med barn och unga människor att göra.
Bejaka kreativiteten, uppmuntra den, stötta den. Försök bli en nationell förebild för hur man ger den plats och betydelse i förskolan, skolan, gymnasiet... i pedagogik.
Färre skoltrötta elever blir det. Vete sjutton om inte det inte också skulle placera Vimmerby i topp bland de kommuner familjer helst vill bo i!
Helena Egerlid,
Frilansjournalist
Fantastiskt arbete av Kulturskolan
Jag sitter där i publikmörkret och känner mig alldeles uppfylld och lycklig. Det är kulturskolans årliga show. I år är temat elementet "jord". Teater, musik, film, dans - alla konstärliga uttryck blandas på ett nyskapande sätt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.