Insändare: Fattigvård i Vimmerby

I den broschyr som min mor blev välkomnad med vid inflyttningen år 2001 står det bland annat följande i målsättningen:
- Vården och servicen till de boende skall präglas av självbestämmande, integritet, valfrihet och trygghet
- Ta vara på det friska hos den boende, låt var och en utföra vad den kan
- Möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra
Gäller dessa mål fortfarande?
Min mor behöver hjälp att vårda och sätta i hörapparaten, att putsa glasögonen, påminnas om att använda dem, att vårda sina kläder, med mera. Just nu är personalbristen så stor att dessa petitesser, som vi kan tycka, ofta missas. När man ser att personalen inte hinner det de ska slutar man att begära hjälp med sådana "banala" saker, speciellt om man i övrigt varken är handikappad eller dement. Detta leder dock förr eller senare till uppgivenhet. Om en person sitter eller ligger på sitt rum hela dagarna utan någon annan kontakt eller aktivitet än då personalen kommer med mat och medicin påminner det mera om djur i bur än om åldringsvård. Var ättestupan lindrigare?
Det är tufft att bli gammal och att ideligen se människor runt omkring en dö. Min mor har fått uppleva många som gått bort under de år hon bott på Duvan. En människas behov av tröst är stort. Hur hjälper man till att bearbeta sorgen? Hur blir man när man inte får samtala om sådant som oroar?
Vi vet att det i Sverige erbjuds krishantering vid speciella tillfällen. Vårdtagarna på Duvan däremot förväntas hantera kriserna alldeles på egen hand. "Tröst är att bli lyssnad på och förstådd", läste jag nyligen i en artikel.
På Duvan har de flesta inte fått en chans till frisk luft sedan de flyttade in, inte ens under den vackraste högsommardag. Ett exempel på hur vården försämrats under de senaste tio åren är att jämföra med Svanen. Där kunde man i början av 90-talet om somrarna se de boende sitta på den fina uteplatsen. Man hade tid att dra ut alla som var rullstolsbundna och man ordnade utflykter. På Duvan finns både uteplats och balkong men det saknas resurser för att hjälpa de boende att komma ut. Många skulle må mycket bättre om någon hade tid att sitta och samtala med dem en liten stund varje dag, läsa lite ur dagstidningen eller tala om vad som händer i världen. De skulle må ännu bättre om någon hade tid att gå en kort promenad med dem.
Du som nyligen besökt Duvan har också lagt märke till de nya köksrutinerna. Köket är nedlagt och maten hämtas på Eken av vaktmästare. Men det farsartade är att vårdpersonalen, som är utbildad för att ta hand om de boende, plötsligt också ska sköta mat, kök, disk och städning. Under en inkörningsperiod på två veckor fick man en extra resurs men i dag tas tiden för köksbestyren ifrån den redan så knappa vårdtiden! Under helgerna, då det finns två stycken anställda, ska en av dem pendla mellan att vara vård- respektive kökspersonal. Du kan se vilket yrke hon företräder på klädseln - rock eller förkläde. Om jag utbildat mig för vårdyrket, hur kan man då som arbetsgivare påtvinga mig ovanstående arbetsuppgifter?
Kom och se köket på Duvan! Den fina matsalen är fylld av rullbord med kantiner, brickvagnar, disk? Det är trångt och otidsenligt! För ett år sedan hotades Duvan av nedläggning på grund av otidsenliga lokaler. Kan man kalla de nya kökslokalerna för tidsenliga? Vad säger hälsovårdsmyndigheten i Vimmerby kommun?
Man har med berått mod förstört samlings- och matsalen genom att förvandla den till kök! Under lördagsgudstjänsten fick vi lyssna till både präst och diskmaskin samtidigt. Kan man inte kräva lugn och ro under en gudstjänst?
För att du som omsorgschef i Vimmerby kommun ska få en riktig inblick i hur personal och boende mår föreslår jag att du förlägger minst två arbetsdagar, helst under en helg, till att följa ett vårdbiträde eller en undersköterska på Duvan. Jag tror inte att du på annat sätt kan sätta dig in i den tunga börda som man förväntas bära som personal. De anställda riskerar såväl sin fysiska som psykiska hälsa.
Jag tycker även att du ska äta där. Middagen vid mitt senaste besök var under all kritik. Jag är tvärsäker på att du inte skulle velat ha den måltiden. Det gick inte ens vid avsmakning att gissa vilka ingredienser den innehöll. Jag tog reda på det genom att läsa på matsedeln. Min mor liksom många andra lämnade maten. Stackars dem som blev matade med detta! Redovisa öppet vad måltiderna inom vården i Vimmerby kostar! Kanske det är mindre än inom fångvården?!
I denna insändare har jag smugit in frågor, som jag vänligen ber dig, Chatarina Hafström, att ingående besvara tillsammans med nedanstående frågor. Jag tror att det är många med mig som är angelägna om att få ta del av svaren.
- Vad görs för att ta till vara det friska hos varje patient på Duvan?
- Hur erbjuder Duvan en aktiv och meningsfull tillvaro?
- Varför tror du att min mor lägger sig klockan sex på eftermiddagen när hon är ensam men orkar sitta uppe och prata till klockan tio när någon hälsar på?
- Skulle du själv acceptera ett liv utan möjlighet att då och då komma ut i friska luften?
Det är en fasa att bli gammal eller sjuk i Vimmerby. Det är en skam att vara gammal. Medmänsklighet och empati saknas. När kan detta återinföras? När ska vanvården bli vård igen?
Tillståndet på Duvan är sämre än man kan föreställa sig.

Lise-Lott Carlén