Då framträder gemenskap, omtanke och glädje. Allt det som är så viktigt för de som har drabbats av någon form av demens.

Det är inte så länge sedan vi hade en valrörelse. Där de som jag lade min röst hos talade om mera händer i vården, större satsningar på vård och omsorg.

Nu är vi verkligheten igen. Kinda kommun har dålig ekonomi. Besparingar måste göras.

Återigen så är det de som är i behov av vård och omsorg som ska bära lasset. Varför ska politiker - oavsett färg - alltid djäklas med de gamla och vårdbehövande?

Jo, naturligtvis för att de inte kan försvara sig. Dessutom för att de som jobbar inom vården tar ett personligt ansvar för de som de har att vårda. Ofta biter de ihop, sväljer förtreten och jobbar vidare. Vad skönt att ni äntligen protesterar.

Kommunikationsmiss säger Roger Rydström. Nu är avstånden i Kinda kommun inte så stora varken geografiskt eller hierarkiskt. Efter att nämnden i sitt intellektuella arbete kommit fram till detta orimliga beslut, så borde nämnden ordförande kunnat cykla över till Bergdala och berättat.

Då hade ju informationen inte fastnat på vägen. Dessutom hade man minskast avståndet mellan beslutsfattare och berörda. Någonting som man ofta säger att man eftersträvar.

Det är fegt Roger Rydström, att gömma sig bakom byråkratin. För några år sedan passade avgående kommunchefen på att chockhöja lönerna för sina chefkolleger innan han själv drog vidare.

Det föranledde inga åtgärder. Det är med andra ord skillnad på folk och folk. Nu är det så att min äkta hälft sedan ett antal år befinner sig på Sofiero demensboende. Jag har på nära håll sett det fantastiska arbete som utförs och det tålamod som personalen besitter.

Det är imponerande. De är värda en helt annan uppmärksamhet än den örfil som socialnämnden bibringat dem.

Börje Johansson